vulkanskaslottet

Ni som har följt min resa sedan bloggens start i mars 2016 kommer kanske ihåg att jag kallade de dagar då jag mådde så pass bra att jag faktiskt orkade göra något trevligt (eller iallafall inte bara låg i sängen och kved) för Tacksamhetsdagar. De dagarna var, och är än, så oerhört viktiga för att skapa balans i en annars så jobbigt påfrestande tillvaro. Det är det nog många som känner igen sig i oavsett vad som påverkar ens tillvaro negativt.

Mina Tacksamhetsdagar har utökats från att ha funnits för mig en dag i veckan till att ta över mina veckor och ibland månader nästan helt. Jag tror helt och fullt att det beror på min positivitet och förändrade livsstil (lever relativt strikt antiinflammatorisk livsstil med kost, träning, meditation, förundran mm). Och mina dåliga dagar är de som dyker upp någon gång ibland och påminner mig om vad jag kämpar för. Självklart så är det svårt för mig att helt förtränga mitt neurologiska tillstånd då jag dagligen, konstant, har huvudvärk. Men den har jag ändå lärt mig att leva med...

När jag nu (troligen) drabbats av ett tuffare skov än på riktigt länge så har jag samlat på Tacksamhetsstunder. Dagarna har alltså delats upp i stunder. Ett bra sätt för mig för att inte deppa ihop helt. I förrgår hade jag just en sån stund tillsammans med mina älsklingskillar, min man Örjan och min fina son Adam. Adam har köpt och renoverat en jetski som han var ut och lekte med. Örjan och jag lånade Englas eka för att både beskåda en lycklig Adam, finnas nära tillhands om något skulle inträffa och njuta av en ljuvlig solnedgång.

Glädje, lycka och förundran!!

Jag tog mängder, fler än hundra, snygga, coola och vackra bilder på Adam, Örjan, solnedgången och vår vackra skärgårdsmiljö. 

Tänk att vi bor här! 

Mitt i detta magiskt vackra!

Igår morse fick jag även en fin stund tillsammans med min vän Pillan som kom hem till mig för ett litet yogapass.

Yogapose of the day får bli Pigeonpose från vårt pass i mitt vardagsrum...