vulkanskaslottet

När livet är lite tuffare än vanligt, något som jag och min familj fått erfara ganska så mycket de senaste åren, så kan det inte beskrivas rättvist med ord känslan av att finna tröst i varandra.

Jag tänker så klart på min sjukdomshistoria som vi nog aldrig blir fria från, Englas depression, många närståendes bortgångar mm. Det är på ingalunda vis något som vi är ensamma om speciellt inte nu i Coroba pandemins anda. Men vi känner oss ändå lite extra olycksdrabbade just nu i och med Novas skada och ett svårt otänkbart men oundvikligt beslut har behövt tas i samråd med veterinär.

I dessa extremt jobbiga och sorgliga stunder är det ändå underbart att ha en sån fin familj som stöttar, tröstar och tar hand om varandra. Känner mig så rik med mina barn! De finaste jag vet. Och såklart min man som alltid finns där för oss. Plus en fantastisk svärdotter som kom till oss som en skänk från ovan.

Många tårar kommer att rinna ber för våra kinder denna helg och vi kommer att tanka så mycket Nova-kärlek som vi bara kan... Livet är orättvist just nu.