Akutbesök hos veterinären...

Orden ibland blir det inte som en tänkt sig har börjat bli vardag i mitt liv. Mer träffande vore ibland blir det som en tänkt sig, för det känns som att det tillhör ovanligheterna att det faktiskt blir så.

Igår uträttade jag några ärenden efter jobbet och såg sedan fram emot att få läsa lite studielitteratur och därefter mysa i soffan med Örjan. Hade köpt hem snacks för en filmkväll och planerat en god middag.

Där någonstans i middagsplanerna ringde Engla från sitt hus och var alldeles förtvivlad. Elvis kunde tydligen inte gå på sitt ena bakben. Jag sprang över till dem och såg att hans ben var svullet på underbenet och det såg ut som det bara hängde från knäleden.

Började ringa runt till olika veterinärer, jourmottagningar och djursjukhus runt om i vår del av Sverige, satt i långa telefonkö i ett par timmar. Men det var fullt precis överallt. Tillslut blev jag tipsad om en veterinär i Gamleby och vi fick komma genast.



Engla och jag kastade oss i bilen med Elvis och åkte den välkända vägen ner till Gamleby. En underbar veterinär, som trots några språkbristningar (hon pratade danska), kunde hjälpa vår älskade kisse att bli fri från smärtan. När hon rakat benet upptäcktes skrapsår och inflammation. Han har troligen haft en jädra tur i ett möte med en bil, misstänker vi.



Några sprutor antiinflammatoriskt och smärtstillande och sedan kunde vi lämna mottagningen.



Stannade till på centrumpizzerian i Gamleby och köpte med oss mat hem. Strax före 21.00 var vi äntligen hemma i soffan och kunde genomföra vår filmkväll.