vulkanskaslottet - march 2017

När tröttheten tar vid...

Igår var jag så otroligt trött. Huvudvärken var lindrigare än de närmast föregående dagarna, vilket var en stor lättnad, även om den ändå var påtaglig. Men igår var det tröttheten som var värst. Jag gick som i en dimma, eller gick och gick, jag snarare drog mig fram... Som en zombie, typ.

Det är inget konstigt med att jag var så trött. Sedan i söndags kväll har ju kroppen fått gå på högvarv på grund av den obeskrivliga smärtan.

Jag somnade om flera gånger under morgonen och förmiddagen. Däremellan så hade jag vaknade stunder då jag fick i mig frukost och en smörgåslunch. Hungerkänslorna väcktes under gårdagen och så även sötsuget med full kraft. Vilket var väldigt bra då kroppen inte fått så mycket näring denna vecka.

Även under eftermiddagen sov jag ett par gånger. Somnade cirka 10 (!!!) gånger under hela gårdagen, inte helt normalt. Men jag hann även med lite nagelvård och flera koppar te i min ensamhet. På kvällen var det äntligen yoga i kyrkan igen och det var skönt för min ömma kropp. Ny energi insöps i mitt sinne och själen fylldes av ro. Bara av att umgås med dessa härliga människor sprider glädje i mig och med en anmälningsblankett till Sommar-yoga- dagar i min hand så var jag lycklig som ett barn när fina Dagmar skjutsade mig hem.

Och som vanligt ber jag er att klicka på hjärtat här nedan, antingen för att ni gillar inlägget och/eller om ni vill visa er omtanke... ❤⬇ Tack på förhand!