Sprungit, liftat, solat och skovat...

publicerat i Allmänt, Båtliv, Hälsa, Natur, sjukdom, träning;
Att få vakna till ett lätt kluckande ljud när vattnet försiktigt slår mot båtskrovet är bland det bästa jag vet. Och exakt så var det igår morse. Jag kollade på klockan och såg att den visade 8.30. Perfekt, tänkte jag och smög mig upp så tyst jag kunde för att inte väcka Örjan och Adam. Jag drog snabbt på mig mina träningskläder för en liten löptur innan det blev för varmt. 


\n
\nSolen sken redan på en helblå himmel utan ett endaste litet moln i sikte. Örjan vaknade precis innan jag gav mig iväg. Vilket var bra så att någon hade lite koll på att jag var ute och sprang på landsvägen, var min tanke.


\n
\nJag sprang mot Tyrislöt, en camping vid vägens slut. Vi hade bestämt att Adam kunde komma dit och hämta mig med sin båt ifall jag skulle orka springa hela vägen dit. Och det gjorde jag! Nästan exakt 8 km var det från Lagnö till Tyrislöt, en fin väg att motionera på. Jag sprang på 48.18 minuter och kände mig mycket nöjd när jag satte mig på bryggan och ringde till Adam. Inget svar. Jag ringde till Örjan som jag ju visste var vaken. Inget svar. Jag fortsatte att ringa dem båda några gånger till, innan jag reste mig upp och började att promenera tillbaka mot Lagnö.


\n
\nJag hade återigen gjort misstaget att inte ha med mig någon vätska och jag började bli väldigt törstig. Jag bestämde mig för att försöka lifta. Dock åkte alla bilar åt fel håll... Efter dryga 35 minuters promenad kom det tillslut en bil bakom mig. Jag sträckte ut armen och den sedvanliga liftartummen. Och när bilen precis passerade mig så bromsade den in och stannade. Självklart så fick jag åka med bort till Lagnö. Det var ett trevligt par i övre medelåldern från Katrineholm, som just skaffat sig en säsongsplats på Tyrislöt camping och de skulle till Söderköping för att handla. Jag vet inte när jag liftade senast, säkert i övre tonåren, men mer tur än så här kan en nog inte ha. Alltså att för det första få lift och för det andra med så trevliga människor.
\n
\nÖrjan hjälpte ägaren av båtplatserna med lite båtmek och Adam sov fortfarande när jag klev ombord. Men jag såg till att få liv i honom och dukade sedan fram frukost.


\n
\nDet blev en skön dag i solen, precis lagom varmt då det fläktade en del. Helt underbart! Huvudvärken som var lindrig när jag vaknade och halva dagen, stegrade lite på eftermiddagen. Men lite vila i solen hjälpte lite grann...en stund. Sedan slog den till med full kraft och jag fick flytta mig in till sängen. Nu var det härliga kluckandet från morgonen inte ett dugg härligt. Visserligen blåste det mer men har aldrig varit med om att det varit så hemskt jobbigt att bli påtvingad detta kluckande ljud som i min situation lät mer som dunder och brak. Jag lyckades ändå att slumra några gånger men vaknade hela tiden av att jag hade jobbig hjärtklappning, troligen pga något jag drömt. Och illamåendet sköljde över mig varje gång som en förbipasserande båt skapade svall, jag som ALDRIG annars blir sjösjuk.
\n
\nTyvärr så hade jag glömt mina starka skovtabletter hemma, så det fanns inget som jag kunde göra för att lindra smärtan. Dock så var det skönt att Adam och Örjan var ute på utflykt med Adams båt när jag blev dålig, så att jag fick vara ensam i en "tyst" båt...

Det blev en lugn filmkväll i båten för Örjan och Adam (när de väl kom tillbaka, de fick soppatorsk men lyckades lura motorn så pass att de tog sig hit till macken). Jag somnade tillslut och fick sedan sova gott hela natten. 


Åh snälla klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke ❤⬇️ Tack det värmer i mitt hjärta!

Euforin överväldigade mig...

publicerat i Allmänt, Båtliv, Hälsa, sjukdom, träning;
Träningsvärken i vaderna påminde mig om löpningen och morgonträningen med mycket "snabba fötter", redan innan jag blev ur sängen igår morse. Euforin över loppet fick mig ändå att skutta upp ur sängen 1 1/2 timme tidigare än nödvändigt för ett litet men intensivt magpass. Jag blev överväldigad över min eufori och livet kändes sååå underbart!

På jobbet blev träningsvärken värre under dagen, vilket är fullt förståeligt. Och på eftermiddagen blev jag plötsligt matt i kroppen och huvudvärken skarpare. Även det förståeligt efter ännu en intensiv och ganska så lång vecka. Men, jag kämpade på de resterande timmarna av arbetspasset. 



På vägen hem stannade jag till vid Sushi restaurangen i Söderköping för att köpa med mig sushi. Dessa avnjöt vi sedan i kvällssolen ute på bryggan vid vår båtplats, Adam, Örjan och jag. Ljuvlig början på denna båthelg!!




Jag bjöd på lite Fredagsdans i aktern av båten i solnedgången (ligger i mina händelser på Instagram, @vulkanskaslottet ifall du vill se). Alltså dessa vackra, magiska solnedgångar kommer du att kunna få se mycket av här i bloggen i år. Jag älskar nämligen solnedgångar!





Vi tog en spontan kvällstur med Adams båt ut till Jocke och Janne som befann sig på Lökö. Mycket trevligt! Dock hann det bli väldigt mörkt till vi skulle hem. Månskäran lyste upp vår färd en aning.









Du får hemskt gärna klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke ❤⬇️ Tack snälla du!!! 

Vårruset 2018 - resultat mm.

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom, träning;
Jag har hela denna vecka varit orolig över att jag skulle bli tvungen att ställa in det planerade Vårruset, mitt första lopp som jag skulle springa. Detta pga min urinvägsinfektion som var både smärtsam och gjorde mig matt i både kropp och knopp. Dessutom så orkade inte huvud att hålla huvudvärken i hanterbart läge i onsdagskväll. Så oddsen var inte riktigt på min sida...



Men igår morse vaknade jag hyfsat pigg och gick upp en timme tidigare än vad jag egentligen behövde. Jag gick upp för att jag hade återfått min energi och ville testa min kropp. Så jag körde ett intensivt 20 minuters intevallpass, cardio och styrka. Sandra Fribergs senaste söndags liveträning som ligger ute på hennes Youtube kanal (från i söndags den 13/5, som jag av förklarliga skäl inte kunde köra då). Det blev väldigt svettigt men det kändes bra i hela kroppen efteråt. 



Efter jobbet tog jag en rask promenad från jobbet till Centralbadet i Norrköping där Vårruset gick av stapeln. Jag besökte genast informationstältet och uppgraderade min start till tidtagnings starten, alltså de som startar först och får en placering. Sedan strövade jag omkring bland reklamtälten, vann bl.a en påse med Lindt choklad åt mina barn och fick testa portabla massageredskap. Jag var bland de första på plats, två hela timmar före start. Satt en stund i gräset och åt lite nötter och pimplade i mig energidrycker. Trodde innan att jag skulle tycka att det var jobbigt att vara helt själv, men det var riktigt behagligt faktiskt. Märkligt dock att jag inte såg/träffade en enda som jag kände bland dessa 4000-taliga människor. 



Mitt mål med loppet var att klara att springa dessa 5 km under 30 minuter. Men vid start gjorde jag misstaget att hänga på funktionärerna som höll 5 minuter/km (alltså 5 km på 25 minuter). Jag gick ut för hårt i början och blev snabbt andfådd. Knäna höll tyvärr inte heller måttet och gjorde att jag var tvungen att gå några kortare sträckor. Dessutom fick jag ner vatten i fel strupe när jag skulle dricka, jag var annars snustorr i munnen och strupen (nästa lopp ska jag ha en egen vattenflaska med mig). Solen sken vilket jag i vanliga fall älskar, men under loppet var det mest jobbigt. Trots allt detta log jag nästan hela tiden. Och när kören JoyVoice stod och sjöng "This is my fightsong..." fick jag lite extra energi för att orka ta mig i mål.



Jag slutade på en tid som var något bättre än vad jag trodde under själva loppet, 28.29 minuter. Yeah!! 🤗 Och placerade mig på plats 213. Är väldigt nöjd med tanke på allt som gick fel och med en pågående antibiotika kur. 213 av fler än 4000 deltagare! Och nu har jag något att försöka slå nästa år!



Gillar ni, som jag, detta så klicka på hjärtat här nere ❤⬇️. Tack snälla!!