Brist på Vitamin B12??

publicerat i Allmänt, Hälsa, diy, sjukdom;

Igår var jag och lämnade ett nytt blodprov. Detta på grund av att Jesica funnit att personer med brist på Vitamin B12 kan få exakt samma symtom som jag har. Tydligen så är det så att om en har brist på Vitamin B12 så kan det orsaka neurologiska skador då myelinet runt nervtrådarna behöver Vitamin B12 för att kunna bildas. Domningar, balanssvårigheter och dåliga reflexer är några andra symtom. Ett tecken på denna brist brukar synas på att antalet röda blodkroppar är lågt. Jag har sedan jag blev gravid för första gången haft dåliga blodvärden. Och jag ligger fortfarande och gränsar till för lågt. Men eftersom jag ändå ligger inom normalvärde  (om än på det lägsta) så ringer det inte några varningsklockor hos läkarna. Därför skrev jag, i Mina vårdkontakter till min neurolog och frågade om det kollats om jag har brist på Vitamin B12. Fick genast svaret att det inte gjorts men att hen skickar en beställning. Så där är vi nu. Blodprov har lämnats och imorgon har jag telefontid med Neurologen och hoppas då på att få svar på blodprovet.

"Neurologiska symptom

B12-vitamin behövs vid bildandet av myelin. Myelin är ett ämne som finns runt nervtrådarna i hjärnan och de perifera nerverna. Myelin behövs för att nervimpulserna ska röra sig normalt. Orsaken till de neurologiska besvären vid B12-vitaminbrist kan mycket väl höra samman med brister i myelinet. Tidigare trodde man att de neurologiska symptomen vid B12-brist kom först långt efter att patienten hade fått anemi. Idag vet man att det kan vara precis tvärtom - de neurologiska symptomen kan komma först. Neurologiska symptom på B12-brist kan vara stickningar, domningar och känselbortfall, framför allt i fötterna och ibland i händerna. Patienten kan känna det som om hon hade sockor eller handskar påB12-vitaminbrist kan förorsaka muskelsvaghet  och problem med balansen. Gången kan bli stapplande och osäker och det kan kännas som om man hade luftkuddar under fötterna. B12-brist kan också ge minnesstörningar, demens eller depression."

Blodbrist leder ofta till huvudvärk.

Det skulle vara helt underbart om det "bara" är vitaminbrist som orsakar alla mina symtom. Men tänker inte lägga allt mitt hopp på det, då jag misstänker att det inte kan vara så enkelt i mitt fall... Och vad hemskt det vore om det är så och jag hade kunnat fått må bra dessa 16 månader istället för det som nu är bara för att läkarna har missat att kolla detta...

Återigen så har det varit jag själv som hållt i trådarna och sett till att min diagnosutredning går vidare. Det skulle vara så skönt om det fanns någon inom vården som kunde fungera som samordnare så att jag bara kunde få koncentrera mig på att må så bra som möjligt, vila och återhämta mig... 


För övrigt så håller detta skov fortfarande i sig, eller så är min huvudvärk och orkeslöshet restsymtom efter skovet. Hursomhelst så är denna huvudvärk väldigt smärtsam... Längtar tillbaka till mitt jobb, barnen och kollegorna...

Klicka gärna på hjärtat här nedan ⬇

En smärtsam dag...

publicerat i Allmänt, Chunkyfiltar, Hälsa, diy, sjukdom, träning;

Min extrema huvudvärk är inget som jag önskar att någon annan än herr Trump, pedofiler, nazister och terrorister någonsin får uppleva. Det är rent överjävligt när det är som värst! Att inte kunna somna på grund av smärtan kan nog göra vem som helst smått galen. Jag kan förstå människor som mår så fruktansvärt dåligt så att de "väljer" att skada sig själva för att flytta fokus från det som gör ont till en hanterbar smärta som en själv kan påverka. Det jag gör när smärtan inte är hanterbar längre är att ställa mig på knä i sängen och sedan pressa ner pannan/huvudet i kudden, så hårt jag bara kan... Det hjälper oftast inte men jag känner att jag åtminstone försöker ta kontroll över min kropp. Så var det kvällen/natten till igår. Jag vred och vände på mig i timmar, oförmögen att kunna slappna av och somna. Jag gnydde och grät tyst... Jag somnade troligen av ren utmattning.

Igår morse visste jag så fort alarmet på mobilen ringde att det inte skulle bli en jobbdag för mig. Huvudvärken var inte dämpad som jag hade hoppats, och dimsynen gav inte med sig förrän framåt lunchtid. Jag lyckades i alla fall att ringa till jobbet och sjukskriva mig på morgonen. Somnade sedan om och sov tre timmar till. Mådde fortfarande skit när jag till slut vaknade för dagen. Tog mig tillslut upp och fixade mig lite frukost som intogs halvliggandes i soffan. 

För att inte bara ligga och pinas av huvudvärken så bestämde jag mig för att sticka en filt till en kollega som snart ska genomgå två operationer. Det är mitt sätt att flytta fokus från det smärtsamma till något annat. Inte för att jag inte märker av huvudvärken då, men jag låter den inte ta över mitt liv helt och hållet. Och genom att lyssna på en ljudbok samtidigt så är det två saker som jag behöver lägga min uppmärksamhet på. Det gick bra ett tag, men sen blev jag väldigt trött...

Fina Fia kom och fikade med mig. En välbehövlig pratstund för oss båda! Det finns för få människor som Fia i världen. En genom snäll, omtänksam och empatisk person som värdesätter vänskap högt! Alla borde få ha en Fia i sitt liv...

Bestämde mig för att åka till yogan trots huvudvärken. Underbara Dagmar hämtade som vanligt upp mig. Jag tog mig dit under hela förra året oavsett hur jag mådde och det har alltid fått mig att komma till ro. Emmas behagliga och lugna röst vaggar in mig i en slags trans. Jag glömmer tid och rum och utför alla olika yoga positioner och rörelser som Emma vägleder oss igenom. Igår under den avslutande avslappningen brast det för mig än en gång. Tårarna ville inte sluta rinna och jag var glad att jag inte orkat sminka mig, för annars hade mina kinder blivit svart/grå randiga av mascaran. Tårarna var välkomna och behövliga. Det var skönt att bara låta dem rinna en stund...

Engla 14 år ❤

publicerat i Allmänt, Recept, Tårtor, diy;

Igår fyllde världens allra finaste och bästa Engla 14 år! Helt sjukt vad fort tiden går!! Jag minns hennes födelse som om den var alldeles nyss. 


Klockan 7.00 den 20 januari 2003 vaknade jag av en värk. Utan att säga det till någon lämnade jag Adam på hans förskola klockan 8.00. Vi liftade med min pappa som ändå hade vägarna förbi. Medan jag hjälpte Adam av med ytterkläderna kom två värkar till. Jag gick hem (bodde då bara ett par hundra meter från förskolan) och ringde till Jesica och frågade hur hon mådde, hon var beräknad till den 25 januari och jag till den 27e. Eftersom jag var så inställd på att hon skulle föda före mig så tänkte jag att jag bara hade förvärkar. Jesica skrek till mig i luren "Sandra du ska ju föda nu! Du andas profylax!" När jag två år tidigare fött Adam så var mina värkar extremt täta och jag kunde då inte andas mig igenom värkarna. Jag trodde därför att jag inte kunde den andningstekniken. Men tydligen så kom den igång självmant. Hur som helst så la vi på och jag ringde till min barnmorska på mödravårdscentralen, för att boka en tid för blodtryckskontroll (?). Även hon kom upp i falsett "Du måste åka till Uppsala NU!!!" Då trillade polletten ner för mig. 

Vägen mellan Enköping och Uppsala var väldigt isig och mina värkar kom tätare och tätare samtidigt som intensiteten ökade i kraft. Ca 10.00 var vi framme på förlossningen, jag var då öppen 6 cm och fick genast komma in på ett rum. 35 minuter senare låg en blond bebis på mitt bröst. Min lycka visste inga gränser!! Nu var jag tvåbarnsmamma till två friska och fina barn. 

Det första jag gjorde var att ringa till förskolan och bad om att få prata med Adam. Han skulle få veta först av alla att han blivit storebror till en liten Engla. Adam blev så glad och stolt. 

Nu är denna lilla älskade blonda bebis alltså 14 år, tonåring i tillblivelse att bli vuxen... Det är en ära att få vara mamma till Engla! Visst hamnar vi i meningsskiljaktigheter titt som tätt men det är väl så som det ska vara. Engla har en stark vilja som hon kan argumentera för, jag har fått ändra mina beslut flera gånger efter att hon berättat hur hon tänker. Engla är i sin natur en sann djurvän och en fin kompis. Jag är så stolt över henne!! 


❤ Jag älskar dig, Engla ❤

Igår var det väldigt synd om Engla, hon blev jätte dålig under natten. Knivskarp smärta i halsen, hög feber och hosta. Jädra influensa som bröt ut på Englas födelsedag! Sjukdom på ens födelsedag borde förbjudas enligt mig... Hon låg här i soffan och kved under hennes vakna stunder. Jag led så med henne, stackars liten. 

Jag gjorde en Adidas tårta till Engla, även om hon inte klarade att äta så mycket. Engla är ett stort fan av märket Adidas så valet av tårta var lätt denna gång.


Adam kom hem igår, efter en hel del strul med tågtrafiken. Han var efterlängtad av alla här hemma, speciellt av Engla som sett fram emot att få fira sin födelsedag med hela familjen. Det blev en lugn myskväll i vårt "nya" familjerum, med cowboyhattinventering. Hattarna hängdes upp och pryder nu ena väggen...