Tankar om det gångna året ❤

publicerat i Allmänt, Blommor, Hälsa, sjukdom;

Föreställ dig Hulkens stora knutna näve (den nya moderna Hulken). Tänk dig att den mosar ner sig i ditt huvud uppifrån. Exakt så kändes det för mig igår, hela jävla dagen, från det att jag vaknade strax före 11 tills jag äntligen somnade för natten...

Jag sov alltså länge igår morse och vaknade inte förrän långt in på förmiddagen. Vilket såklart var väldigt skönt. Jag lyckades att ta mig upp ur sängen klockan 11.00 och hann precis sminka bort mina mörka påsar under ögonen innan städerskan kom. Jag bjöd henne på en kopp te och en lussekatt, vilket även min frukost bestod av. Vi satt och pratade en stund innan hon gjorde vårt hem rent och fint igen.

Jag konstaterade för mig själv att dubbelseendet dragit sig tillbaka en aning och ersatts av ett tryck bakom och runt ögat. Nu vill jag inte ha fler jobbiga symtom! Nu har jag fått nog av allt som förstör mitt liv!


Huvudvärken gör mig så matt och orkeslös, jag går omkring som en zombie när jag flyttar mig från en punkt till en annan. 

Igår lyckades jag iallafall att packa Nyårskläderna och sätta mig på passagerarsidan i bilen. Och när Örjan kom hem från jobbet så åkte vi upp till mamma och pappa i Enköping igen. Denna gång för att avsluta detta jobbiga år och fira in det nya året, som jag hoppas ska bli bättre och bjuda på mer friskhet och energi.


Jag låg i soffan och slumrade tills jag vid åttatiden gick upp och la mig i den obekväma bäddsoffan i mitt gamla flickrum. [Om någon har en skön bäddsoffa att skänka så hör gärna av er.] Jag höll mig vaken tills nio då medicinen intogs, samma tid varje dag. Om jag inte hade alarm på mobilen klockan 21.00 så skulle jag missa dem typ varje dag. Ibland så stänger jag av alarmet när det ringer, gör något annat på väg till köket och hinner glömma bort medicinen. Dessa gånger kommer jag dock på det när jag går och lägger mig. Bättre sent än aldrig tänker jag då...

Låg en stund och tänkte på 2016, året som slog undan benen för mig ordentligt så att jag landade pladask i neuroträsket. Tänk att livet kan förändras så totalt från den ena dagen till den andra. Vad lite vi egentligen vet om vad livet har att erbjuda oss, både från den goda sidan och den mörka hemska siden... Skulle jag ha levt mitt liv annorlunda om jag vetat om att jag skulle bli sjuk vid 39-års ålder?? Jag hade definitivt inte tänkt på allt jag vill göra som pensionär, utan jag hade sett till att leva livet fullt ut och leva i nuet. Och glädjas mer åt att vara frisk och ta tillvara på tiden med mina barn bättre. Vilket jag nu hoppas att just du gör, och tar lärdom av det som drabbat mig så att vi får ut något gott av detta... Och jag hoppas och önskar att min insamling Spetsbandet ska leva vidare så att gåvor fortsätter att rulla in, så att forskningen går framåt i snabbare takt! Tack alla ni som bidragit och som fortsätter att bidra! Ni är värda mycket mer än guld och diamanter!! Och tack alla ni som läser, kommenterar, hjärtar och delar mina blogginlägg!


Med detta sagt så vill jag önska er alla ett riktigt fantastiskt gott nytt år!! 

Gamla + nya symtom = Skitdag!

publicerat i Allmänt, Blommor, Hälsa, sjukdom;

Det normalt behagliga porlande ljudet av vatten som undan för undan fyller badkaret upplevde mitt huvud igår som ett öronbedövande dån. Dock var det otroligt skönt att få sänka ner kroppen i det varma vattnet i ett försök att lindra mina krämpor. Vaknade nämligen av en mycket bekant smärta i huvudet, domningar i ansiktet, darrande händer, yrsel och dubbelseende på vänster öga. Det började redan i onsdags med huvudvärk och dubbelseende. Dubbelseendet är ett nytillkommet symtom, väldigt besvärligt då jag inte kan läsa texter som är skrivna med mindre bokstäver eller trä tråden genom symaskinsnålen... Vilket i och för sig inte var relevant igår på grund av mina övriga symtom. Men huvudvärken blev även värre när jag koncentrerat tittade på något eftersom ögonen fick jobba mycket hårdare.

Så efter ett långt bad kravlade jag mig till soffan och klagade på att volymen på TV'n var för hög, oavsett hur mycket Adam sänkte. Jag orkade helt enkelt inte att lyssna på något, men ville absolut inte ligga ensam i sovrummet hela dagen. Men framåt eftermiddagen fick jag erkänna mig besegrad och masade mig in till sovrummet med svansen mellan benen. Symtomen vann över viljan och jag somnade och sov i några timmar.


Vi fick lov att avstyra vår tur till stallet igår, då jag inte var körduglig överhuvudtaget och totalt orkeslös. Tur att Engla och Tindra förstår situationen och tar förändringar rätt så bra, i alla fall för det mesta. Vilket i sin tur lindrar mitt dåliga samvete något, inte för att jag på något vis kan rå för hur jag mår men det plågar mitt sinne ibland ändå.

En dag med blandade känslor...

publicerat i Allmänt, Chunkyfiltar, Hälsa, sjukdom, träning;

Besvikelsen var obeskrivlig när jag igår morse återigen vaknade med huvudvärk av det skarpare slaget. Jag hade verkligen hoppats att jag skulle vara fri från den nu när det är över en vecka sedan min dysportbehandling (de 32 botox sprutorna). Enligt min neurolog så skulle de kicka in efter en vecka. Trodde att de skulle fungera denna gång... 

Hur som helst så åkte Engla, jag och hennes kompis Saga till stallet. Jag mockade som vanligt, terapeutisk långsamt med Jojo Moyes "Arvet efter dig" i lurarna. Engla och Saga berättade att Saga skulle fota Engla när hon red och det var ju inget ovanligt så jag tänkte inget mer på det. Solen sken och himlen var vackert vinterblå.

Vi åkte hem och Engla visade mig några bilder från deras fotosession. HELT OTROLIGT VACKRA!! Men döm om min förvåning när jag såg att Engla endast hade en sommarklänning på sig! Jag frågade henne om det inte varit kallt. Hon sa att när de fotade frös hon inte (antagligen för att hästen var varm) men efteråt frös hon. 

Huvudvärken fortsatte att påminna mig om mitt tillstånd under eftermiddagen och kvällen. Jag satte mig vid symaskinen och "gjorde garn" som jag senare stickade en super chunkyfilt av. Även det är ju terapeutiskt och vetskapen om att Adam låg i soffan framför TV'n och mös gjorde mig glad. Älskar när han är hemma!