Jag valde livet...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Peppkampen, sjukdom, träning;
Jag vet att det finns en del i min närhet som tycker att jag tagit min nya hälsosamma livsstil med träning och kost lite för långt. Och jag kan på sätt och vis förstå dem då det skett en relativt snabbt och blev till en helomvändning. Det är då viktigt för mig att veta varför jag fattade detta beslut från början för att inte tappa fattningen och loosa allt jag jobbat så hårt med.

För 1 1/2 år sedan var jag mycket dålig och låg minst halva mina dagar till sängs. Det är inte så värst länge sedan om en tänker på det, men ändå så känns det som evigheter sedan. 

Jag började då sakta och försiktigt med lite hemmaträning inspirerad, motiverad och peppad av underbara Sandra Friberg (en instagramvän som numera är toppledande inom hemmaträning på både instagram och Youtube). Ett fåtal övningar om dagen med ytterst få repetitioner och absolut ingen konditionsträning alls. Jag märkte snabbt att kroppen på ett lite smått magiskt sätt återhämtade sig och jag började må bättre längre stunder. Från att knappt klarat att jobba 25% till att klara 50% hyfsat under våren 2017. I september hoppade jag på Peppkampen som Marita Thorell driver, jag visste ärligt talat inte riktigt vad jag gav mig in på. Men nolltolerans på sockerprodukter som godis, bakverk, alkohol, sockersötade drycker och andra onyttigheter gav snabbt resultat tillsammans med den ökade nivån på träning. Jag joggade under hösten 2017 min första 5 km sträcka någonsin, dessutom under min allra första joggingtur sedan gymnasiet (då jag som mest orkade 0.5 km i sträck). Ett gymkort gjorde det möjligt för mig att träna intensivare även under vintern. Och mitt mående blev bara bättre och bättre. Under hösten/vintern 2017 kunde jag gå upp till att jobba 75%. Och under våren 2018 87.5% riktigt bra, alltså utan alltför många skov. 

Under våren 2018 i samband med ökningen av arbetstid började jag bli alltmer insatt i antiinflammatorisk kost och började äta därefter. Nytt gym och nytt hem i skärgården med träningsmöjliheter i det oändliga. Hela min kropp mår nu så mycket bättre och till det hör även den psykiska biten. Jag mår så otroligt gott av att träna! Jag känner mig stark och min livskraft och envishet är enorm. Självklart så brakar jag emellanåt och än så har jag ingen lösning på det. Men från att vara helt sängliggande till där jag är idag beror helt och fullt på att jag valde livet och att då göra något åt min situation. Sveriges främsta professor i neurologi berömmer mig och tror att jag gjort precis det bästa för mig själv och mitt mående, och det känns så himla bra!

För att få tips och idéer till maträtter och godsaker som är bra för mig så har jag tagit hjälp utav ketodieten (en strikt form av LCHF). Fet mat (nyttiga fetter såklart), mycket proteiner och hälsosamma kolhydrater består min kost av, förutom att jag alltid äter glutenfritt, mjölkproteinfritt (med undantag för ostar) sockerfritt och så lite stärkelser som möjligt. Jag ser även till att det jag äter är så lite processat som möjligt. Detta gör mig mätt och det är väldigt gott, och viktigast utav allt så mår jag bra! Men jag är inte någon fanatiker och äter inte för att gå ner i vikt, utan resonerar så att frukter och grönsaker av olika slag är nyttigt för kroppen (och gott) även om ketodieten inte förespråkar dem i så stor utsträckning. 



Jag har valt att leva livet så bra jag bara kan, och jag kämpar för det varje dag!


Minisemester med min älskade ❤

publicerat i Allmänt, Blommor, Peppkampen, Resor;
Om en inte somnar förrän runt 23 och alarmet ringer kl 00.45 då är en inte så kartig då. Upp och packa in allt i bilen, väcka en snarkandes man och sedan packa in både sig själv och mannen i bilen. Efter den lilla ansträngningen tog tröttheten ut sin rätt och jag fick sova ända tills vi var framme vid Nynäshamns färjeläger. Då var det Örjans tur att få sig lite sömn innan det var dags att boarda båten. 

Då vi hade medvind ocv klarblå himmel under färden så höll vi till en lång stund ute på akterdäck i solen. Jag sov då någon timme på en träbänk. Njutbart trots hårdheten...



Vi landade på Gotland kl 08.05 och åkte raka vägen till Tofta bad. Tyvärr så hopade sig molnen och vinden ven. Men envist stegade vi fram i den mjuka fina sanden i jakt på en vindskyddad sandbunker, med kylväska, picknickfilt och badkläder i våra händer. Dock fick vi ge upp vår jakt och erkänna oss besegrade av vädrets makter. Vi pulsade tillbaka till bilen och fortsatte bilturen neråt. Sightseeingen gav oss nya bilder att lägga i minnesbanken. Klintehamn, Roma, Katthammarsviks rökeri (som inte hade rökt flundra som vi åkte dit för och satt i bilen i 50 minuter och väntade på att de skulle öppna), vackra landskap, västkust och östkust, picknick utanför Kneippbyn och en liten shoppingsväng inne i innanför murarna i Visby.





Vid 15 checkade vi in på Suderbys herrgård där vi umgicks en stund med kollegor och vänner ute i solen. Kul att träffas så här på ett helt annat ställe än vad vi är vana vid och med ett kommande bröllop. 




Örjan och jag hade bokat bord på Munkkällaren och det är jag såå himla glad över. Vilket härligt ställe!! Mysigt och otroligt god mat! Jag åt en ljuvlig fisk- och skaldjursgryta, som jag utan minsta knussel fick både glutenfri och mjölkfri. Dessutom ett mycket gott alkoholfritt vitt vin. 






Då solen fortfarande värmde gott så gick vi och satte oss på System Bolaget och drack varsitt glas, Örjan öl och jag alkoholfritt välsmakande bubbel. En romantisk kväll i Visby, bara min älskade och jag, fick avsluta denna långa fantastiska dag.



Ett litet hjärtklick här nedan uppskattas verkligen!!! ❤⬇️

En liknelse med förlossningar...

publicerat i Allmänt, Förskola, Hälsa, Peppkampen, sjukdom, träning;
Alltså vilken kick jag får av att morgonträna! Och vad lätt det är att gå upp ur sängen ett par timmar tidigare än nödvändigt när lusten att träna är så stor. 


\n
\nNej, jag känner inget tvång att träna varje dag och tvingar mig aldrig till att göra något som jag inte vill. Visst är det motigt ibland, men jag vet ju hur bra jag kommer att må efteråt så det peppar mig enormt mycket. Och dagar då kroppen säger ifrån så lyssnar jag på den.
\n
\nIgår morse åkte cykelhjälmen på två timmar innan min arbetsdag startade. Jag kunde alltså inte ens vänta tills jag behövde cykla hemifrån utan ville iväg så snabbt som möjligt. Men min nyservade cykel susade jag ner genom Söderköping lätt som en plätt. Solen värmde redan och det fläktade precis lagom av farten. Och visst gick det bra mycket bättre att cykla nu när jag hade en välfungerande cykel och inte Tindras gamla skitcykel. Jag trampade på riktigt bra och slog måndagens tid med hela fem minuter, eller tror att det egentligen var mer då jag igår körde med Samsung Health appen som mäter aktiv tid, sträcka och hastighet och därför blir mer korrekt. Det sög fint i benen i alla uppförsbackarna, men jag klarade att cykla hela vägen och dessutom göra det sittande. Kom ett flertal gånger på mig själv att le stort. De jag mötte på cykel log nämligen stort tillbaka och hälsade lite nickande.


\n
\nVar på jobbet mer än en timme tidigare, men satte mig i personalrummet och njöt av en skål soygurt med massa nyttigheter i: kanel, kardemumma, hallon, pumpakärnor och linfrön. Super gott!! 


\n
\nEfter jobbet var det då dags för träningspass nummer två för dagen, cykelturen hem. Hemresan var betydligt jobbigare än morgonturen. Motvind och tuffare uppförsbackar. Mina lår kändes stenhårda när jag satte ena handen på dem för att "hjälpa till". Den tog fyra minuter längre tid än inresan, bl.a för att jag faktiskt gick upp för helvetesbacken precis innan jag var hemma. Tänkte flera gånger att jag aldrig mer ska cykla hem, utan Örjan får då plocka upp mig och cykeln. Men just nu längtar jag till nästa tillfälle, visst är det märkligt? Men läste/lyssnade på någon bok där tung träning och känslan en får var samma som vid en förlossning. En tänker pga smärtan att aldrig mer, ändå väljer vi att utsätta oss ibland både en, två eller flera gånger för detta. Att en "glömmer"/förtänger smärtgraden så pass att vi frivilligt gör om det. Jag kan nu förstå vad de menar med denna liknelse. Så är det även ibland med min löpning och framför allt med Vårruset som jag nu längtar till att få delta i igen nästa år.
\n


\n
\nTack för alla era hjärtklick underbara läsare!! ❤⬇️ Det gör mig lycklig i själen! Keep up the good work!