Hur skapar en förståelse över något som ingen kan förstå???

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;
Jag önskar att jag hade någon som på riktigt förstår vad jag går igenom, både under mina kassa dagar när orken helt plötsligt bara försvinner och huvudvärken smärtar mer än vad som går att förklara och under mina bättre dagar som jag vill leva fullt ut... Men tyvärr så är jag väldigt ensam i allt detta. 

Det vore så skönt om någon annan kunde förklara mitt mående för familj, släkt och vänner för jag tycker att det är så svårt, speciellt under mina sämre tillfällen. Jag försöker men vill inte vara till besvär eller vara gnällig. Jag vill inte sätta andra i obekväma situationer på grund av att jag bara vill gråta och skrika ut min ångest. Men jag håller det mesta inom mig när andra är i min närhet, för jag har ingen att dela det med som kan förstå.

Jag önskar att jag hade en klar diagnos som kunde visa svart på vitt mina symtom och orsaken till varför de uppstår. Men nej... inte det heller har jag att luta mig mot. 

Så, hur skapar en förståelse över något som ingen kan förstå???

Jag vet att jag klarar även denna motgång, för jag är stark, jag måste. Men det gör det inte enklare eller mildare när jag är mitt uppe i det. Jag känner mig ensam och svag även om jag inte visar det utåt.


Snälla glöm inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke.. ❤☟ Tack på förhand!

En nerdrogad mamma...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Hästliv, sjukdom, träning;
Huset fullt med familj och vänner smyger jag upp och ut med hundarna, vill inte väcka någon. Behagligt ute trots att det duggregnar en aning den första kilometern. Vetskapen om att alla hemma sover ger mig ro och jag går en längre runda än vad jag hade gjort om jag visste att någon var vaken och väntade på mig. 




Hade förväntat mig att ha lite träningsvärk efter fredagen som startade med 5 km löpning och avslutades med 90 minuters intensiv dans utan uppehåll. Men nej, känner ingenting åt det hållet. Ett vackert Söderköping vaknar till liv och jag möter en del människor som är ute och rastar sina hundar. Drygt 6,2 km senare är jag hemma igen. Även här börjas det vaknas till. Vi fixar ihop en ordentlig frukost och samlas runt köksbordet. Det doftar ägg & bacon, kaffe, chai-te, nybakade (glutenfria) ciabatta, apelsinjuice mm. Det är inte ofta som jag äter frukost, men när jag väl gör det så gör jag det ordentligt och oftast under lunchtid som igår. 



Jag kände mig förvånansvärt pigg efter en lång och lite småstressig, om än fantastisk kul fredag. Men när jag satt i bilen på väg ut för att hämta Engla i stallet tog orken slut och smärtan i huvudet blev skarp. Jag lyckades iallafall ta både Engla och mig hem säkert och lugnt. Men så fort som jag kom innanför dörren brast jag i Åsas famn. Hela kroppen kändes som gelé och jag orkade knappt hålla huvudet uppe. Åsa hjälpte mig i säng och där låg jag sedan och mådde piss. På frågan om det var värt det svarar jag Ja! Tror att det var många som under gårdagen mådde dåligt pga för stort intag av alkohol i fredags och som ändå inte ångrar en kul partykväll. Och precis så är det för mig med, fast utan alkoholen alltså. 

Efter en Panocod kunde jag komma upp och sätta mig i soffan med min familj, alla fem satt vi där och pratade, tjafsade och smidde planer precis som vilken tonårsfamilj som helst. Den enda skillnaden är att mamman i familjen är halvt nerdrogad och uppfattar mycket i slowmotion...

Wow säger jag bara!!!

publicerat i Allmänt;
Oj oj oj vilket party det blev igår!!! Ni som missade Creedence vs Deep Purple på Arbis i Norrköping igår, missade verkligen något storslaget. 





Min älskade man Örjan och hans band Dèjá vu körde Creedence Clearwater Revival låtar och de gjorde det så otroligt jäkla bra! Nu tycker jag egentligen att de alltid är bra, men detta slår alla andra gånger ned hästlängder. Jag dansade så att svetten rann i nacken (så att mitt hår, som förövrigt var nyklippt, blev dyngsurt) och i pannan. Och när hela Arbis sjunger med i "Have you ever seen the rain" så lyfte nästan taket och jag fick rysningar över hela kroppen. Sååå häftigt att få uppleva detta! Det hade lika gärna kunnat vara Mr John Fogerty himself på scenen. När de sedan klev av scenen efter ca 75 minuter blir de inropade av detta underbara folkhav av musikälskande människor. Och när de efter ytterliggare 15 minuter tackar för sig och faktiskt går av scenen, så lägger sig en tyngd av besvikelse i lokalen. Jag är så himla stolt över grabbarna i bandet och då såklart framför allt över MIN grymma man!! ❤



Band nummer två som körde Deep Purple låtar hade tyvärr inte en chans i denna "battle".. Deras sista låt "Smoke on the water" lyckades dock skapa lite sväng. Nu måste jag ju erkänna att jag inte är ett fan av Deep Purple, men jag tror att det var ett fåtal fans som uppskattade även detta band. 

Hur som helst så hade jag en super kul kväll med Åsa och company!!