Julklappar och skrattfest

publicerat i Allmänt;
Igår var det julafton för oss hemma hos mina föräldrar, med julbord och julklappar i mängder. Vi har som tradition att turas om att öppna en julklapp i taget (funkar ju bra då vi bara är sju personer varav fyra vuxna som inte har lika många paket var som barnen). Detta gör att julklappar inte bara rivs upp, utan en får lite tid för reflektion kring gåvan som köpts av någon med en tanke. I år fick alla tre barnen många mjuka paket och Adam sa att det nog var första gången som han kände sån glädje över alla mjuka paket. Tänker att en anledning såklart är att han blivit äldre och därför uppskattar att få kläder men även att alla plagg som han fick var väl genomtänkta av oss som köpt dem. Engla och Tindra uttryckte också glädje och nöjsamhet över sina gåvor. De fick inte bara kläder kan tilläggas... Jag fick bl.a en vacker och önskad fuskpäls i rosabeige färg av Örjan, hudvårdsprodukter från Rituals av Tindra, mängder med påsar med lös-te från Karlskrona marinmuseum av Adam, rosa hantlar av Engla och pengar av mamma & pappa. Som ni säkert förstår så är jag mer än nöjd över vår lilla julafton!!





Men pricken över i:et var sällskapsspelet "Speak out" som våran familj fick av våra vovvar 😉. Som vi skrattade när vi försökte att få fram orden med dessa plastställningar som spänner ut läpparna i munnen. Tårarna sprutade och dreglet rann när ännu en skrattattack tog makten över min kropp. Magmusklerna fick jobba hårt när jag försökte att lista ut vad lagkamraterna sa. Rekommenderar starkt detta spel till alla som inte hunnit testa det än!! Fem stjärnor av fem möjliga utan tvekan! Det måste vara världens roligaste spel! 




Frustrerad och förbannad...

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom, träning;
Jag märker att jag är lite extra lättretlig just nu. Och självklart är en av orsakerna att jag jag har en smärtsammare huvudvärk och ökad orkeslöshet. Men en annan orsak är att jag känner en stor frustration över att jag inte får må bra. Jag är uppriktigt sagt förbannad!! Och detta är ett nytt sätt för mig att möta min sjukdom och mina symtom. Jag är övertygad om att detta är riktigt bra. Ett steg längre fram i bearbetningen, vilket faktiskt paradoxalt nog gör mig glad när jag nu får möjlighet här att reflektera över det. (Ännu ett plus med bloggen.)



Men med frustrationen och aggressionen inom mig åkte jag igår till gymmet efter jobbet för att göra mig av med dessa känslor. Och hur gjorde jag det då? Jo jag sprang 5 km på löpbandet på exakt 30 minuter (det tog dock 4 sekunder att få fram kameran på mobilen för att fota). Jag svettades som en gris (om nu grisar ens svettas??) och flåsade som en frustande tjur. Därefter körde jag 100 sumoböj med en 16 kilos kettlebell, det tog fint vill jag lova. Flera maskiner kördes innan jag avslutade med helvetes repen Battle rope för att tömma mig på den sista frustrationen och energin. Och denna träning gjorde mig riktigt gott, iallafall under gårdagskvällen. Får väl vänta och se hur dagen blir, hoppas bara på ordentlig träningsvärk. 


Tack till er alla som lämnar avtryck i bloggen via kommentarer och hjärtklick!!! ❤ Ni är guld värda allihop!!! 

villmåbra.nu

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;
I och med att jag har mått så himla bra det senaste halvåret, med endast ett fåtal dåliga dagar, så tar det lite extra hårt när skiten inte vill ge med sig. Ångesten släpper jag inte in men den fysiska smärtan går det inte att hålla borta. Jag åkte till jobbet igår, även fast jag inte fick tillräckligt med sömn under natten. Det var en del händelser som jag behövde förmedla till en kollega, det var därför som jag kände mig tvungen att åka dit. Visst, nu o efterhand så hade det kanske varit klokast att stanna hemma och ta samtalet över telefon. Men som vanligt så är det så lätt att vara efterklok. Som tur var så var det lugnt på jobbet även igår och det gjorde att jag kunde arbeta utanför barngrupper igen, med att förbereda klart ett utvecklingssamtal. 



Huvudvärken var kraftigare än den dagliga och till och från blev jag yrslig och mycket trött under hela gårdagen. Men balansen fanns där hela tiden, vilket jag är oerhört tacksam över. Vet inte om jag skrev om min balans i gårdagens inlägg, tror inte det men minnet sviker lite... (Men repetition är det väl i annat fall ingen som mår dåligt över hoppas jag.) Jo så här var det i onsdags kväll; balansen var inte mycket att hänga i julgran helt enkelt. Jag fick kämpa med att inte se ut som en redigt berusad person när jag gick (läs: vinglade) från soffan till badrummet och från badrummet till sovrummet när jag insåg att det var dags att krypa ner i sängen. Just det med balansen skrämmer mig lite extra mycket, för det är en sådan basal förmåga att kunna gå utan att vara rädd för att gå in i något eller ännu värre ramla, det är så läskigt att känna att en inte har kontrollen över sin egen kropp. Och att det blir så tydligt att något är riktigt galet med min kropp skrämmer mig också. Men om det är så här mina skov ser ut nu så borde jag väl ändå vara glad..? Eller??

Men jag vill bara få må bra!! Ska det vara så svårt att bara få må bra??