vulkanskaslottet

Och visst är det så. Jag har ju faktiskt inte haft tid att göra kartläggandelistor om mitt mående eller ens haft tanke på att göra det. Jag har knappt hunnit med att skriva mina blogginlägg, som på sätt och vis är en lista om hur jag mår från dag till dag. Om jag går bakåt bland mina inlägg så kan jag tydligt se, genom mitt mående, konsekvenser av mitt handlande och se förändringar som skett över tid. Jag kan utifrån mina inlägg sammanställa/kartlägga och jämföra. 

När vi pratade (jag och kuratorn) blev det extra tydligt för mig hur bra jag faktiskt har mått av att få vara med min familj hela dagarna och slippa vara ensam långa stunder. Då varken vill jag eller kan jag tillåta mig att vara ledsen. Att vi dessutom tillbringat vår tid ihop på sjön har ju inte gjort det hela värre. På sjön, i solgasset mår jag ju som bäst och kan leva i nuet, iallafall för en stund. Det blir dessutom ofta naturliga pauser där jag kan vila och tanka energi, inte som hemma när jag behövet gå och lägga mig i ensamhet i sovrummet när orken tar slut.

Att leva i nuet och njuta av nuet är något som jag ska jobba mera på. Men det är oerhört svårt när en inte vet vad som är fel med en och när framtiden är så oviss...