När allt bara är skit...

Hade min sämsta dag under denna fantastiska semester, igår. Dagen började med att jag vaknade kl fem av att jag mådde väldigt illa, men jag var för trött för att gå upp. Somnade om och när jag vaknade nästa gång vid 8-tiden fick jag springa in till toaletten. Eller springa är nog fel ord, jag vinglade in dit så snabbt jag kunde. Yrseln och illamåendet höll i sig och tvingade mig ner i sängen igen. När jag låg där så kändes det som att sängen snurrade runt så att den nästan välte mig ur den. Krampaktigt höll jag mig fast, fullt medveten om att sängen inte var på väg med benen upp till taket. Men det är svårt att få hjärnan att förstå det när den luras att tro på det som känns är på riktigt. Hoppas att ni hängde med där trots mitt svammel...

När jag väl tog mig upp och tog på mig min bikini så kände jag att frukost var helt uteslutet. Funderade på om vad som kom först, illamåendet eller om det rörde sig om ett skov. Påmindes om att jag var väldigt orkeslös i förrgår eftermiddag och att mitt immunförsvar därför var något nedbrutet. Misstänkte att illamåendet berodde på att jag åt räkor på restaurangen på kvällen i förrgår. 


Jag låg i skuggan under ett parasoll ett par timmar igår förmiddag. När jag blev kraftigt illamående och därför skyndade mig till närmaste toalett för att spy höll jag på att svimma två gånger, av yrsel och orkeslöshet. Blev därför rädd för att ta mig upp till hotellrummet själv när jag bittert fick inse att det var där jag behövde befinna mig. Henke gick med mig upp för att fånga mig om jag skulle rasa ihop. Men det gick bra hela vägen upp, mycket för att jag kände mig trygg med hans sällskap och kunde slappna av lite mer och inte oroa mig för att bli totalt utlämnad om jag svimmade.

Tog en halv Panocod i hopp om att den skulle lindra huvudvärken som stegrade i takt med klockans tickande, nervsmärtan i tårna som ilsket retade mig och värken i lederna från fingrarna in till armbågarna. Den vänstra armen värkte lika mycket som den högra trots att den var bortdomnad sedan jag klev upp på morgonen. 

Adam hämtade två tallrikar med skivad vattenmelon till mig som lunch. Blev väldigt glad när jag märkte att jag fick behålla dem i magen och förhoppningsvis ge mig lite näring och en gnutta energi.


När Panocoden började hjälpa så lindrades all min smärta i kroppen så att den blev hanterbar. Jag började även att kallsvettas enormt samtidigt som jag frös litegrann, vilket fick mig att förstå att jag troligen även hade feber. Yrseln och domningarna höll sig kvar... Dessutom hade jag en molande smärta på vänstra sidan av ryggen, typ vid njuren. Ska allt komma på en gång nu??? Det svider fortfarande inte när jag kissar men har ju erfarenhet av att det inte behöver göra det när det sitter i njurvägarna. Är det på grund av detta som illamåendet och febern kom? Om värken i ryggen, febern och illamåendet inte har försvunnit inom kort så måste jag uppsöka läkare här. Jag vet ju att jag visade positivt på urinprovet innan jag åkte, men då ville läkaren inte behandla mig på grund av avsaknad av andra symtom...

Jag tog mig ner till middagen men åt mest vattenmelon och någon efterrätt. Den andra halvan av Panocoden tog jag strax innan och jag kände att jag var brännhet, svettades massor när tabletten fick gensvar av kroppen. 

Klicka gärna på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke! ❤⬇ Kramar

2 kommentarer publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;
Taggar: Alanya, Bäddat med kärlek, Diagnosutredning, Domningar, Feber, Illamående, Kronisk huvudvärk, Neuroinflammatorisk sjukdom, Neurologisk sjukdom, Orkeslöshet, Sjukdom, Sun park garden, Trötthet, Turkiet, Urinvägsinfektion, Yrsel