vulkanskaslottet

Ni är så många fina och omtänksamma läsare/vänner/släktingar som undrar hur jag mår, så jag tänkte att jag skriver ihop ett inlägg om just måendet.

Det är mycket riktigt ett ordentligt skov som jag drabbats av, som så ofta under min semester. Tänker att det är ett resultat av att jag under ett halvår (sedan julledigheten) kört på med både jobb, skola och familjelivet med allt vad det innebär för oss här hemma. Och när jag sedan slappnar av, som jag verkligen gjorde förra veckan, så kommer skovet. Det är som att kroppen och själen behöver sig en rejäl utrensning. Som tyvärr bryter ner mig en aning för stunden innan det blir bättre igen.

Orkeslösheten har fått sitt fäste och huvudet får lida enormt mycket. Ett lätt illamående har dessutom lagt sig som en blöt filt över mig.

Igår morse la jag mig i mitt sköna badkar och lät det varma vattnet få omsluta min kropp. Jag låg där länge och lyssnade till regndropparna som träffade fönstret i ojämn takt.

Ett minne från 2016 (då jag var som sjukast) spelades upp för mitt inre. När jag låg i badkaret i timmar och meriterade mig genom de extremt smärtsamma skoven. Jag känner mig nu tacksam över att jag inte mår fullt så dåligt längre, inte ens under mina skov. Nu är det mer som ett långvarigt migränanfall i styrka, med skillnaden att jag inte är ljuskänslig och har ett stort behov av värme.

Tyvärr så är det inte alls lika varmt som de tidigare veckorna och himlen täcks till mestadels av tjocka moln. Men jag är såklart ändå glad över det regn vi äntligen får. Våra hagar behöver det för att betet ska växa och för att böndernas höskördar ska frodas och bidra till att vi kan köpa hö till vintern.

Det tog mig över en timme att skriva ihop detta inlägg 😅 så då förstår ni hur orkeslös jag faktiskt är.