Ett stort tack! ❤

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;

Jag vill börja med att tacka er alla som läser mina inlägg om mina dagar, mina tankar, mitt liv just nu! Det är ni som gör det värt att sätta ord på hur jag mår och upplever allt som händer med mig och runt mig. Tack för att ni gillar, genom att trycka på hjärtat (mobilversionen) och gilla-knappen (dataversionen) och delar mina inlägg på era olika sociala medier!! Ni har hjälpt mig att få kontakt med fler personer som kämpar med liknande situationer som jag. Ni alla hjälper mig att uppnå en del av målet med mitt bloggande.

Så återigen TUSEN TACK!! ❤

Mitt andra mål med bloggandet är att få möjlighet att sätta ord på mina känslor och att försöka förlika mig med att jag är sjuk, troligen kroniskt sjuk. Detta är något som jag inte kan ta in och förstå, men för varje gång som jag skriver om det så tvingas jag att tänka på det, och varje gång som jag läser igenom orden som jag skrivit så blir det en smula verkligare... Så tack för att ni gör mitt skrivande meningsfullt genom att ni läser och kommenterar! Ni ger mig mer styrka än vad ni anar! Utan mitt skrivande skulle jag lätt kunna grotta ner mig i sorg och känna mig ännu mera isolerad från världen runt omkring. Men nu vet jag att jag finns med ute i hela världen ända uppifrån nordligaste Sverige till sydligaste Europa, i USA i väst och i Thailand i öst. Och därimellan bl.a Norge, Danmark, Irland, Turkiet, Polen, Cypern, Spanien, Tjeckien, Canada, Finland...

Abstinens...

publicerat i Allmänt, Blommor, Hälsa, sjukdom;

Fy tusen vilken vidrig natt jag var med om natten till igår!! John Blund glömde tydligen bort mig helt och hållet, inget sömnstoft sveptes över mig...

Låg och vred och vände på mig stup i ett, heeeeela låååååånga natten. Kallsvettiningar ena stunden och frossa nästa. Huvudvärken blev bara värre och värre och jag kände igen den vidriga nervsmärtan. Men det obehagligaste av allt var att det kändes som om det kröp miljoner med små kryp både innanför och utanpå min hud!!

Som tur var så förstod jag att det berodde på att jag slutat med medicinen så tvärt och att mina symtom, utom huvudvärken, var kroppens abstinensreaktioner efter Lyrican. I normala fall så brukar denna medicin sättas ut sakta, men antar att min läkare tyckte att mina förbjudna tankar var alltför farliga för att låta det ta tid...

Gissa om jag var helt slut igår?? Förmiddagen gick trots allt rätt bra. Pernilla kom på fika och vi satt/halv låg i timmar och pratade i sofforna. Skönt att prata med någon som verkligen förstår hur det är att ha sömnbrist och samtidigt vara totalt orkeslös.

Framåt eftermiddagen var jag så trött så att jag nästan somnade ståendes, men ville inte lägga mig och sova, bättre att kunna sova gott under natten tänkte jag.

Jag sysselsatte mig istället med att förbereda "garn" till en beställd filt. Sedan, efter att ha fått i mig lite av mannens lagade middag, stupade jag i säng. Frossa, extrem huvudvärk, illamående och utmattning så illa att benen inte riktigt ville bära mig, obeskrivligt ovälkomna symtom som återigen stormade in i mitt liv med full kraft, som en redig käftsmäll... Ända "fördelen" med symtomen är att jag nu längtar efter att få sätta in en ny medicin, jag som i vanliga fall avskyr mediciner.

Efter en lång stunds försök att få upp värmen under täcket gav jag upp och la mig i ett varmbad. Det fungerade kanon! Låg där tills jag nästan skrumpnade bort, med bara några levande ljus som ljuskälla... Njutfullt trots smärtan.

Tyvärr hjälpte det inte att jag tvingat mig att hålla mig vaken hela dagen, jag kunde ändå inte sova i natt... Lyckades dock få ihop en timmes sömn och jag gissar att det kommer att bli ännu en tung dag i det Vulkanskaslottet...

Ingen mera Lyrica!

publicerat i Allmänt, Blommor, Hälsa, sjukdom;

Min neurolog ringde mig igår morse, som avtalat. Jag fick förklara mina symtom och när vi kom till mina mörkaste tankar så sa han åt mig att genast sluta med dem rakt av. I normala fall så brukar en sätta ut denna medicin långsamt, men då jag har dessa biverkningar så ville han inte riskera något. Dessutom så har min dos inte varit så hög än så då er det ingen fara att sluta tvärt antar jag. Otroligt skönt att slippa dem iallafall! Hoppas nu på att bli mig själv snabbt igen...

Dock så kommer jag att behöva testa en ny medicin så fort mina biverkningar från Lyrican försvunnit. Neurologen pratade om något gammalt antidepressiva läkemedel som fungerar mot nervsmärta. Vore ju skönt att både bli av med smärtan och samtidigt få känna mig gladare!

Han sa också att det viktiga nu är att få tillbaka mig till arbetslivet, då han har dåliga erfarenheter av försäkringskassan när patienter varit sjukskrivna i ett års tid. Och i januari 2017 så har jag varit sjuk i ett år... Känns så främmande och overkligt för mig både att jag snart varit sjuk så länge och att jag inom en snar framtid ska må så bra så att jag ska få gå tillbaka till mitt älskade jobb och klara att arbeta...

Det viktigaste för mig är att få en diagnos (och självklart att få må bättre), tänker att det är svårt att må bra när en lever i ovisshet. Men neurologen sa att det kan ta lång tid innan vi vet vilken sjukdom som jag lider av... SUCK!! Förstår nu att jag, när jag ska till honom nästa vecka, inte kommer att få några svar alls... Mitt besök kommer bara att handla om att behandla mina symtom, igen.