Besöket hos neurologen...

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom, träning;

Jag anländer till sjukhuset 40 minuter innan min läkartid. När jag kliver ut ur bilen så möts jag av en person som frågar ifall jag vill ha hens parkeringsbiljett som inte går ut förrän två timmar efter mitt läkarbesök, så självklart tacka jag ja och lägger den innanför vindrutan. Med raska och självsäkra steg går jag in genom portarna vid sjukhusets huvud ingång och anmäler mig i incheckningsdisken. Sedan tar jag mig vant upp för trapporna och in till väntrummet hos neurologen. 


Det är första gången som jag går ensam till neurologen, inte för att inte någon kunde följa med, jag har inte ens frågat någon. Utan jag sitter där ensam för att jag känner mig stark, positiv och självsäker. Och för att jag vet att jag slipper injektioner och någon jobbig provtagning. 

Neurologen kommer ut till väntrummet och hämtar mig, hen hade sett att jag kommit tidigt och vi kunde därför tjuvstarta lite. Jag berättade om hur jag mått under sommaren och hur jag mår nu. Och att jag vill börja jobba mer. Hen tittar på mig med ett stort leende och utbrister: "Fy fan vad stolt jag är över dig!" Tror att hen syftade på hur jag tänker kring mitt mående och förhåller mig till situationen, och att jag har en plan för hur allt ska kunna fungera. Med ett lika stort, om inte större, leende svarar jag att det är jag också. Vi diskuterar vidare om mediciner, symtom och undersökningar. Jag känner mig om möjligt ännu starkare och gladare när jag reser mig upp och går till bilen.

Åker direkt till jobbet och vi får en fantastisk förmiddag ute i värmen. Vid lunch slår orkeslösheten till och med den skarpare huvudvärk eller tvärtom... När jag ett par timmar senare kommer hem är jag helt slut. Jag lägger mig i soffan, dricker en kopp te och hostar och hostar. Hostan gör så att det nästan känns som att mitt huvud ska sprängas och yrseln tilltar. Efter kvällsmaten, eller det lilla som jag får i mig, går jag och lägger mig i sängen och somnar. Klockan är då strax före 18.00. Jag sover i ca en timme och vaknar med något mildare huvudvärk, så länge som jag inte hostar... Hostan skapar ett tryck mot pannbenet, inifrån, känns det som...


Jag är inte alls så besviken och nedslagen av att må sämre igen, tänker att jag nog kan jobba efter en lång natts sömn. Optimist? Javisst!! 




Tränings notis: Vaknade igår av Örjans larm och kände mig pigg. Fick därför en timme extra hemma till träning och en stund framför Nyhetsmorgon innan jag skulle åka till neurologen. 
Jag gjorde:
• 100 st knäböj 
• 100 st lårpress med tåduttar både vid utåt press och i utgångsläget.
• 100 st lårpress på tå med fötterna stilla.



Alla övningar utfördes med mitt miniband med mest motstånd. 

Hade tänkt att träna mer på eftermiddagen/kvällen, men då jag inte mådde så bra så fick morgonens pass räcka.

Hallå!! 😀 Du glömmer väl inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke?? ❤⬇ Tack snälla du!! 

En ny tid väntar...

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom, träning;

Precis som rubriken säger så väntar en ny tid, en ny era för mig. Eller egentligen inte bara för mig, utan det betyder även en förändring för min familj och för mina kollegor (hoppas jag). För igår fick jag mitt nya arbets schema som ska gälla från och med på måndag då jag går upp i tid till 30 timmar i veckan, alltså 75%. Mer tid för mig och mina kollegor på jobbet och lite mindre tid hemma för familjen och återhämtning. Men jag tänker att det då gäller att bli ännu bättre på att prioritera rätt för att detta ska funka för mig. Alltså prioritera vila efter/före jobbet, planera in hemma träning och delegera ut hushållssysslorna till de övriga i familjen och/eller sänka mina krav.

Idag ska jag till neurologen, jag vet egentligen inte vad jag ska göra där, förutom att prata om min sjukskrivning... Tror att hen hoppas att hen ska få ge mig en dysportbehandling (Botox injektioner) men icke!! Jag har mått bättre utan dessa sprutor än vad jag mådde med dem, så jag kommer även denna gång bestämt att säga ifrån. 


Vad annat som ska ske där hos neurologen är ett frågetecken för mig. Jag har inga förhoppningar på nya undersökningar och ännu mindre på några svar på alla mina frågor och funderingar... Men just nu stör det mig inte, då jag mår ganska så bra och inte har haft något ordentligt skov som slagit ut mig på länge. 

Tränings notis: Igår fick magen jobba hårt igen. Jag gjorde:

• 500 alternerande hälnuddningar, en går mellan att nudda höger och vänster häl genom att ligga på rygg med böjda ben och cruchar ryggen åt ett håll i taget och hela tiden är magmusklerna i spänt läge. De sneda magmusklerna får jobba ordentligt.
• Plankan i 1 minut.
• 100 pulserande 1/2 sit ups för de övre magmusklerna.
• 200 3/4 sit ups.
• 100 rumplyft för de nedre magmusklerna.
• 100 knäböj, pga en utmaning från en Instagram vän, @fitnessmamma90 

Påminner om hjärtat här nere, som jag hoppas att du vill klicka på ❤⬇ Tack snälla du!

Hemsk hosta = sömnbrist

publicerat i Allmänt, Hälsa, inredning, sjukdom, träning;

Under de senaste fyra nätterna har jag fått alldeles på tok för lite sömn. Det beror inte så mycket på sena kvällar, utan det beror på mest på att jag har fått en hemsk rethosta. Jag får stora långlivade hostattacker så att jag nästan tappar andan och ibland även kräks. Tårarna sprutar och jag blir utmattad. Det är allra värst under kvällarna och nätterna, är det någon som vet varför det alltid är så med hosta? Mellan hostattackerna harklar jag mig var och varannan minut på grund av att det känns obehagligt i halsen/svaljet. Jag har inte ont men det känns som att jag ska kvävas av slem eller vad det nu är som stör i halsen.


Det är inte bara jag som får störd nattsömn utan även Örjan sover dåligt, även om han inte direkt vaknar så sover han oroligt när jag hostar.

Igår morse när jag vaknade så var jag inte säker på om jag skulle klara att jobba. Jag ringde därför till jobbet och förvarnade dem om att jag eventuellt skulle bli hemma. Min arbetsdag började inte förrän 11.30 så jag hade lite tid på mig att känna efter. 10.45 bestämde jag mig för att försöka jobba mina fyra timmar. Och det gick hyfsat bra måste jag ändå säga. Två stora hostattacker fick jag bara. Barnen tyckte att det var lite kul att jag var alldeles hes. Hesheten kommer och går lite som den vill tydligen...

Ringde igår och kollade om jag kan ta Cocillana-Etyfin i kombination med min dagliga medicin mot nervsmärta (Saroten) och det kunde jag. Så underbart skönt att få sova!! Somnade snabbt när jag lagt mig i sängen och vaknade endast två gånger i natt! Och jag kände mig utvilad när alarmet väckte mig klockan 06.00. Fantastiskt med mediciner som ger ordentlig verkan!! 

Tränings notis: Igår körde jag 100 "kissande hunden" per ben och 100 pulserande "kissande hunden" per ben. Bra träning för rumpan! Och 100 benpressar med fötterna stilla och 100 benpressar med tåduttar både i startpositionen och med benen isär. Alla benpressar gjorde jag med mitt minibands med mest motstånd (eftersom mitt mellersta gick sönder i helgen...), jag satt på en lite lägre bänk och lätt bakåtlutad med spända magmuskler. Jobbigt kan jag lova! 

Klicka mer än gärna på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke... ❤⬇ Tack snälla du!