Viltolycka & Tandsanering...

publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Livet på gården, sjukdom;
Då har det hänt. Det som vi bävat för under dessa månader här ute på landet. Första, och förhoppningsvis sista, rådjuret har hamnat i fören på ena bilen.

Det var Örjan som hade oturen. Mörker och dimma är ingen bra kombination tillsammans med alla dessa rådjur som i tid och otid väljer att korsa vägarna. Rådjuret skadades tyvärr kraftigt skadat och en vän som är jägare tillkallades för att avsluta det stackars rådjurets lidande. Bilen, ja den behöver till verkstad ett tag, front, framskärm, ljuslykta mm behöver bytas ut/lagas.

Örjan hade även turen på sin sida då han själv gick oskadd ur kollisionen. Det är det enda som faktiskt betyder något för mig i detta läge.

Bara 30 minuter senare kör jag hemåt med Engla och Ludde i bilen. Ludde hade varit på munsanering hos veterinären. Rätt som det är skuttar ett rådjur upp framför oss på vägen. Jag stampar bromspedalen i botten och rådjuret är bara en meter ifrån att mista sitt liv. Rådjurs kidet som följde sin mamma förstod faran och vände precis när hen nådde vägbanan och räddade därmed sitt eget liv. Något skakiga körde vi lättade hem helskinnade. Hade ju varit höjden av otur om vi kvaddat två bilar inom loppet av en timme...

(Bilden är inte från igår utan från den 3/11, men misstänker att det var dessa två som Engla och jag träffade på igår.)

Ludde blev av med fyra av sina tänder till följd av tandsten och taskig saliv. Det var en trött och medtagen hund som vi hade med oss hem. Men utan tandvärk och med betydligt fräschare andedräkt. Det är andra gången som det dras tänder på honom och precis som då irriterar jag mig över att just tandstenssjukdomar inte ingår i djurförsäkringen. Samma strunt som för oss människor, att tänderna inte tycks tillhöra resten av kroppen. Så otroligt dumt enligt mig!



Kör försiktigt där ute kära vänner och bekanta!

Nära bristningsgränsen & fix under gårdagen...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Hästliv, Livet på gården, inredning, sjukdom;
Hur många nätter utan sömn klarar en? 
När är gränsen nådd och en blir galen?

Jag är märkligt nog inte helt slut på dagarna. Så länge som jag har något för händerna. Men rent psykiskt så tror jag att jag inte klarar av en enda natt till med hänsynslös konstant hosta. Mina magmuskler börjar också protestera hur vältränade de än må vara. Jag är rädd för att ryggen snart ska ta styk som när jag hade svininfluensan och hostade till mig två ryggskott, ett mellan skuldrorna och ett i svanken. Detta pga att magmusklerna inte orkade stå emot trycket längre och istället överlät hostandet till ryggmusklerna för att jag skulle härda ut. Vet ni hur vidrigt det är att hosta med ryggskott?? Det vill ni inte veta, det lovar jag er.

Då jag under gårdagen inte kunde hjälpa familjen med att fixa i stallet så valde jag att rensa i vårt fina skafferi. Sorterade om och hällde upp påfyllning i glasburkarna. Tänk vad lite omstrukturering kan göra för att skapamer plats och öka tillgängligheten sätter blir lätt för familjen att hitta därinne. 





Jag bakade även nyttig glutenfri och mjölkproteinfri limpa som jag ska testa i kväll. Om den blev bra så kommer det ett recept på den imorgon.

I väntan på gräddningen av limpan så passar jag på att skura golven i köket och vardagsrummet. Skönt att få det gjort då det fortfarande fanns klibbiga fläckar efter Adams 18-årsfest...

Sedan var jag återigen helt slut och hostattackerna avlöste varandra. Smärtan i huvudet gjorde att jag blev illamående och en "smula" deprimerad. 

Shopping i nytt ljus & Desperat försök till sömn...

publicerat i Allmänt, Förskola, Hälsa, Livet på gården, sjukdom;
Sov som längst 30 minuter i sträck pga den hemska elaka hostan natten till igår. Tror aldrig att jag någonsin tidigare hostat så här mycket och intensivt. Möjligen när jag hade den så kallade svininfluensan för många år sedan. Om jag ska försöka att se ljust på detta och leta efter någon positiv aspekt så är det att mina magmuskler visade sig i full aktion igår morse, väl tränade under sen gångna natten.

Tyvärr så kände jag av sömnbristens och trycket från hostans påverkan på min huvudvärk. Varje gång som jag hostar känns det som att hjärnan ska sprängas, på riktigt. Så jag stoppade i mig en Panocod, hostmedicin och en zyx och gav mig av till jobbet tillsammans med min privatchaufför. Idioti? Kanske det. Men ingen feber och smärtfri i halsen fick mig att låta längtan styra. 

Det gick hyfsat bra på jobbet, få barn och fina kollegor plus att jag slutade tidigt var nog orsaken till det. 

Eftersom jag ändå inte kunde ta mig hem innan Örjan slutade så passade jag på att ta mig lite egentid med lugn och harmonisk shopping helt utan stress. Jag tog bussen till Ingelsta och besökte bl.a en butik som hade konkursutförsäljning av sina varor, efter tips från en kollega. Jag fyndade en söt svart klänning och två stickade tjocktröjor. Fortsatte sedan att fynda på en outlet där jag hittade nya inneskor till jobbet i "min" rosa nyans, både fina och väldigt sköna. Passade även på att besöka matvaruaffären och handlade allt till helgen. Skönt att ha sånt avklarat redan innan Örjan slutar. Jag satt sedan 45 minuter på en stol i förbutiken och bara var. Åt lite naturgodis (ja jag vet att de innehåller nästan lika mycket socker som vanligt godis, men jag köpte bara 10 bitar) och tittade på folket som rörde sig omkring mig. Ett litet bråk uppstod vid toaletterna mellan två kvinnor och polisen tillkallades. I övrigt så var det inte mycket som hände.







Satt och funderade på att shopping har fått en ny betydelse för mig sedan vi flyttade ut till skärgården. Det blir väldigt sällan så att vi åker för att shoppa som vi kunde göra titt som tätt tidigare. Igår kändes det nästan lite festligt att strosa omkring i olika butiker utan några speciella planer. Jag njöt verkligen av det på ett nytt sätt. Förutom när hostattackerna anföll mig...

Innan läggdags höll hostan på att bryta ner mig. Smärtan i huvudet vid varje hostattack var extrem. Jag hade lätt kunnat banka huvudet i bordet om jag inte insett att det inte skulle göra något bättre. Tårarna sprutade av smärta och ilska. Vid 22-tiden gav jag upp och bäddade ner mig. Denna gång testade jag att sitta i gungstolen med benen i sängen. Sittande ställning är ju faktiskt att föredra vid hosta och även om jag bäddar med mängder med kuddar i sängen så faller jag lätt ner till liggande efter en stund. Så detta blev ett desperat försök till fler sömntimmar.


Klicka gärna på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så blir jag gladare... ❤⬇️ Tack snälla du!