En bukett fylld med kärlek ❤

publicerat i Allmänt, Blommor, Hälsa, sjukdom;

I lördags när jag satt i soffan och tittade på den sakta vissnandes höstbuketten som jag fick av mina underbara föräldrar, och tänkte sorgset att nu är det nog dags att låta blommorna begravas i soporna. I samma sekund som orden tog form i mitt huvud så kommer Örjan hem och överraskar mig med en alldeles ljuvlig bukett av stora magnifika blodröda rosor.

"Jag älskar dig!"

Ljuva ord som jag aldrig tröttnar på att höra. Som balsam för själen. Ord som beskriver precis hur jag känner för min älskade man.

En fantastisk bukett som var fylld av kärlek, med rosor som min älskling valt ut var och en till lilla mig... Lyckan var (är fortfarande) total och känslan spred sig i hela mig! Huvudvärken lättade en aning och mitt fokus flyttades för en stund bort från min kropp och det sjuka...

Det är inte alltför ofta som Örjan tar fram sin romantiska sida men när han väl gör det så är det storslaget och betyder så mycket mer än om han köpte blommor och smycken varje vecka. Jag vet därför att han inte slentrian köper för sakens skull. Utan han köper det han köper för att han vill förstärka sina äkta kärleksfulla ord. (Även om jag ibland gnäller om att jag får rosor för sällan...)

Att se det positiva i det svåra...

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;

Vaknade med något lindrigare smärta i huvudet igår morse, men borta var den definitivt inte. Som vanligt så tog det ca en timme efter uppvaknandet innan jag kunde ta mig ur sängen. Solen sken på en klarblå himmel, vilket lättade upp mitt humör lite grann. Efter en mysig frukoststund tillsammans med Tindra (de övriga i familjen var inte synkade med oss) så gick jag ut och satte mig i gungstolen i uterummet och njöt när solens heta strålar träffade mitt ansikte och mina armar.

Hundarna busade med varandra på gräsmattan och äppelträdens gula löv singlade ner mot marken när höstvinden blåste lätt och fick grepp om dem. Det är poesi i levande form, speciellt för en trasig själ som behöver fånga varje litet tillfälle av dagen för att återfå hoppets magiska kraft...

Jag hittade en liten fjäril på golvet i uterummet, som tyvärr tappat all sin magiska kraft och gett upp i kampen mot det onda...

Men jag ger inte upp så lätt. Tänker att varje bakslag nog gör mig mer målmedveten och min envisa sida vill visa att här är jag och jag är inte en quitter! Min kurator sa i veckan till mig att jag har mycket att lära andra. Hon menade att jag är bra på att ta till vara på det positiva och leva här i nuet. T.ex så berättade jag att Örjan och jag bokat hotell för att fira vår bröllopsdag precis så som vi gjort alla år. Vi har bokat i Linköping så att vi inte behöver åka långt ifall jag inte mår så bra. Dessutom ligger de flesta restauranger och krogar intill hotellet. Jag förklarade att det värsta som kan hända är att vi blir liggandes på rummet hela tiden om jag har en jobbig period. Det var då hon sa att jag har mycket att lära andra... Att min historia sedan 10 januari i år, är värd att berättas och kan hjälpa andra att inte falla alltför djupt ner i depressionsgropen. Kanske är det så, det hoppas jag iallafall, för då får allt en mening...

Solen gick i moln en stund på eftermiddagen. Då passade jag på att grädda våffla till ungdomarna och så gjorde jag Rawfood-godis (något jag planerat att göra i några veckor, allt var inhandlat så det var bara att köra på). Det blev riktigt gott godis, en blandning mellan kladdkaka och chokladboll fast otroligt mycket nyttigare. Kan bjuda på receptet en annan dag för nu orkar jag inte tänka så mycket mer...

Dagen avslutades med myskväll tillsammans med fina Mickis med familj, tacos, Mickis supergoda efterrätt och "Så mycket bättre". Mycket bättre kan det inte bli!!

BOOM!! Så raseras allt...

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;

Natten till igår var allt utom nådig, jag somnade av ren utmattning ett par gånger och sov nog som bäst under morgontimmarna. Förmiddagen och halva eftermiddagen var helvetiska och jag grät och kräktes av smärta, utmattning och sorg.

Adam kom hem i förrgår kväll, lycka i mitt hjärta! Och han gjorde te till mig igår förmiddag när jag var som mest orkeslös och inte tog mig ur sängen. Sedan låg vi i sovrummet och kollade på nostalgifilmen "Ghost". Mysigt även om jag inte riktigt orkade att koncentrera mig på filmen.

Trodde och hoppades att jag aldrig mer skulle behöva lida så här igen... Under natten när smärtan var som allra värst så kändes det som att något knäppte till inuti mitt huvud, ganska långt bak på vänster sida. Samtidigt som knäppet så gjorde det olidligt ont för en liten sekund just där det knäppte till. Och strax efter så fick jag en isande känsla i det området. Svårt att förklara med ord... Ska bli intressant (och läskigt) att se om det visar något där på nästa MR (magnetkameraundersökning). Mina tankar snurrar och jag undrar vad som blir "förstört" i min kropp nu...

Funderade länge på att ställa in gårdagens besök hos Kuratorn. Men kände att det var viktigt att gå dit, speciellt eftersom jag fick lov att avboka min förra tid. Det var skönt att få prata av sig och lägga en del jobbiga stunder bakom mig. Dessutom är det nog bra att hon får se mig när jag mår som sämst också, för att förstå mig bättre.

Av just den anledningen så filmade jag mig själv när jag låg i sängen och jämrade mig och led av smärtan. Tänker att det kan vara bra att visa för min neurolog vid nästa besök. Tror inte att han riktigt förstår hur extremt dåligt jag mår när mina "skov" terroriserar mig och min kropp.

Åhhh va less jag blir på detta!!! Jag var ju på bättringsväg... Jag såg en ljusare framtid utan denna smärta och allt som den för med sig. Och BOOM! Så raseras allt...