Digitalitet & Estetik...

publicerat i Allmänt, Förskola, Hälsa, sjukdom, träning;
Efter en natt i bäddsoffan bredvid min fina vän Malin gnuggar jag sömnen ur ögonen strax före 05.00. En halvtimme senare är vi på väg till gymmet för att köra ett morgonpass innan våra arbetsdagar startar kl 07.30. Jag ställer mig som vanligt på löpbandet, mitt ena knä bråkar lite så jag kör 10 minuters, löpning 5 minuters powerwalk, 10 minuters löpning o.s.v till jag är uppe i 30 minuter sammanlagt. Efter det kör jag styrketräning med fokus på ben och rumpa och lite armar. Och trots att träningen var lyckad så känner jag mig inte så glad som jag brukar efteråt. En trötthet hänger som en tung blöt yllefilt på mina axlar. Antar att det är järnbristen som än en gång gör sig påmind...

På jobbet känns det däremot bättre. Jag håller i ett bra utvecklingssamtal med en förälder och får på eftermiddagen vara med på Öppet hus på vårt Kreativa centrum. Estetik och digitalitet får jag ägna mig åt i tre hela timmar. Åker sedan hem fylld av inspiration! Bjuder här på några av mina verk:


En akvarellmålning av en gråsugga och ett försök att göra den även i en pärl-app på I-pad.


Näverteckning med olika kolpennor, kolkritor och suddningar.


Tuschteckning av skuggan av en vissen solros, se bilden nedan.


Tänk så privilegierad jag är som får delta i detta utforskande på arbetstid!!

3 år av ständig smärta...

publicerat i Allmänt, Förskola, Hälsa, Livet på gården, Natur, sjukdom, träning;
Igår var det exakt tre år sedan som mina ben slogs omkull fullständigt, då min fortfarande pågående huvudvärk startade. Tre hela långa år. Varje år med innehållande 365 dagar (om inget skottår slagit in, isåfall är det en dag till). Smärta, smärta, smärta.



Tre år utan några egentliga svar på min huvudvärk, på mina skov och övriga symtom.

Tre år med återkommande överjävliga skov med extrem huvudvärk, yrsel, balanssvårigheter, orkeslöshet, domningar, minnesluckor, nervsmärta mm.

TRE ÅR UTAN SVAR!!

Tre år som inte blev som jag tänkt...

Men tack vare min envishet och min starka livsvilja, min drivkraft så har jag kämpat mig vidare ut tillbaka till livet igen. En del av er kanske förstår hur tufft detta har varit, och till viss del fortfarande är. En del av har kanske tycker att det rullat på smidigt och lätt, vilket jag kan hålla med om att det ser ut som ibland. Men jag kan lova er att det varit kämpigt, för mig såklart och för mina nära & kära. 

Utan min egen medvetenhet, mina egna eftersökningar och mitt eget utforskande så hade jag inte varit där jag är idag. För tyvärr är läkarvården inte mycket att hurra för. Visst finns det några gudasända undantag, eldsjälar som brinner för sitt yrke men de är sorgligt nog ytterst ovanligt inom den neurologiska läkarkåren. Att inte ha viljan och kanske orken eller resurserna för att ta reda på vad en patient lider av, hur ovanlig diagnosen än må vara, är bara så fel. Och att inte lyssna på patienten är oförsvarbart enligt mig...

Utan mina numera medvetna val inom kost, träning och arbetsgrad så hade jag inte varit där jag är idag. 

Den antiinflammatoriska, paleo och ketogena kosten har skapat balans i mitt mående. Socker finns i så otroligt mycket och gör oss sjuka, det finns det i dagens läge oändligt mycket forskning kring. Rena produkter, nyttiga fetter, proteiner och grönsaker som matar det goda tarmbakterierna gör verkligen susen för mig. Dessutom är det gott och mättande! En strikt diet och ändå balanserande kost. Att jag även fastar minst 16 timmar per dygn och har ett ätfönster på de resterande 8 timmarna bidrar till att tarmarna får den vila som de så väl behöver.



Träningen som jag lärt mig att älska och vara beroende av ger mig så mycket energi och glädje. Speciellt konditionsträningen, som jag ALDRIG kunnat tänka mig att ägna mig åt tidigare, bortsett från raska promenader. Men så bra som jag mår efter att ha pressat mig till det yttersta på löpbandet eller längs vägarna, har fått mig att längta till nästa löprunda redan när jag återfått andan. Styrketräningen bygger upp min kropp och gör mig starkare, såklart. Vilket var välbehövligt efter nästan 11 månader till sängs. Så både hemmaträning och träning på gymmet är både kul och ett måste för mig. Dansen som jag freestylar i mitt vardagsrum ger både bättre kondition, uthållighet och rörlighet. Och något som jag verkligen kräver att få ägna mig åt titt som tätt. Och sist men inte minst yogan, som jag senast igår morse kl 06.15 återupptog på gymmets klassträning, power yoga. Yogan ger mig ro, övar upp andningstekniken, ger rörlighet, balansträning och sköna stretchpositioner. Allt detta sammantaget lindrar min kroniska dagliga huvudvärk en aning.



Min arbetsgrad ändrade jag tillfälligt från 100% till 87.5% när försäkringskassan började bråka om de 25% som jag fortfarande var sjukskriven för ett år sedan. Jag orkade helt enkelt inte lägga energi på att försvara mitt mående längre. Och det har sedan dess fungerat riktigt hyfsat bra att jobba mina timmar och jag trivs så himla fint på mitt älskade jobb. Men att jobba i en förskolemiljö bidrar såklart emellanåt till skarpare smärta på grund av att ljudbilden ibland (dock relativt sällan i vår barngrupp) kan öka. 


Jag är så otroligt tacksam över allt stöd som jag har fått och fortfarande får av mina nära och kära. Utan er hade jag inte orkat kämpa! Tackar er av hela mitt hjärta, ni betyder allt för mig!! 


Jag hoppas att du vill klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke ❤⬇️ Kramar 


En salutogen framtidstro kan rädda oss...

publicerat i Allmänt, Förskola, Natur;
Jag funderar ganska så ofta på vad meningen med livet är. Misstolka mig inte nu, jag älskar verkligen att leva och då speciellt att få äran att vara en självtänkade och lärande, komplicerad individ med förmågan att njuta av det goda. Och med det goda menar jag både smaker, dofter, beröring och det estetiskt vackra. Och såklart det viktigaste av allt förmågan att älska!



Men varför lever vi egentligen överhuvudtaget, vad är vårt syfte på jorden? Det kan ju absolut inte vara för att kriga mot varandra, låta andra svälta, bryta ner vår planet, förpesta miljön och tömma jorden på alla dess resurser för att vi vill utvecklas som människor. Hade vi varit ensamma på denna underbara planet så hade jag sagt "skit samma, förgör vår art i takt med klimatförändringarna". Men nu är vi ju inte ensamma...

Tänk att det ska behövas en klok tonåring för att rätt ord ska sägas om klimatfrågorna! Greta Thunberg borde lätt byta plats med höft uppsatta personer som Donald Trump t.ex. Hon skulle kunna göra skillnad för denna värld! Nu tror jag att hon faktiskt kommer att göra skillnad och har nog redan börjat sin bana. Men otroligt korkade personer med makt motarbetar all förändring som flera av oss faktiskt försöker bidra med för att förhindra jordens undergång. 



På min förskola gör vi allt i vår makt för att utbilda barnen, som är mellan 1-5 år, till att bli goda planetskötare. Empatiska och hjälpsamma personer som förstår sig på ekologisk känslighet, såna som jag tänker är syftet med vår existens. Att ta hand om djur och natur och såklart varandra. Förskolan och skolan är så otroligt viktig här och jag vill ge barnen en salutogen framtidstro! Hoppas bara att det inte är försent...



Så för din, min och framförallt barnens skull vill jag be just dig att dra ditt strå till stacken!

Tack på förhand!!


Och du klicka gärna på hjärtat här nedan för att på så vis sprida mitt budskap vidare, så att vi tillsammans kan bli goda förebilder som planetskötare!! ❤⬇️