Äntligen händer det nåt!!!

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;

När jag fick veta min mammas nya diagnos som är Leukodystrofi, så ringde jag genast till Geria för att få kontakt med min läkare där, tyvärr så hade hon semester, men jag fick en telefontid med henne idag. Samma dag ringde jag till Neurologimottagningen för att höra om det fanns möjlighet att få ta det patogena blodprovet innan min tid hos neurologen, för att då ligga steget före och ha något mer konkret att gå på när vi ses. Jag fick svaret att det inte går eftersom neurologläkaren aldrig träffat mig.. Förstår dock inte vad det ska ha för betydelse. Jag förklarade att jag är så otroligt trött på all väntan, men det spelar ju ingen roll vad jag tycker...

Idag ringde min fantastiska läkare på Geria och vi pratade lite om min mammas diagnos och lite om hur jag tänker. Hon ville skicka en remiss till patologen men visste inte om hon kunde det som primärvårdsläkare och bad om att få återkomma under dagen, efter att hon undersökt hennes möjligheter att hjälpa mig. Efter en timme ringde hon tillbaka och undrade om jag kunde komma på en gång till Geria med min mammas journal. Jag kastade mig i bilen och åkte ner. Äntligen händer det nåt, tänkte jag. 

När jag kom till Geria mottogs jag med omtänksamhet och värdighet. Min läkare sa att hon frågat sin chef om de kunde hjälpa mig att slippa denna onödiga och ovärdiga väntan. (Provtagningen kostar tydligen flera tusen.) Chefen svarade att de självklart skulle visa lite mänsklighet och göra allt de kan för mig. Tack!! Tack för att det finns så underbara personer inom vården, och att de finns där för mig!
Läkaren frågade hur jag mår, både fysiskt och psykiskt. Vi läste igenom remissen och det kändes som att vi jobbade tillsammans mot ett gemensamt mål. Inte ofta sånt händer under läkarbesök...
Jag har nu lämnat blodprov och remissen är skickad. Ett steg närmare fastställandet av en diagnos...

Jag sitter nu med tårfyllda ögon när jag tänker tillbaka på min läkares uppriktiga engagemang och vilja att hjälpa mig. Jag vet att jag trots allt är lyckligt lottad!

Kreativitet som terapi

publicerat i Allmänt, diy, inredning;
Jag är i grunden en ganska kreativ och driftig person som älskar att skapa saker. Det går ofta lite i perioder och jag blir nästan alltid lite manisk i det jag jobbar med för stunden och sedan tröttnar jag eller har redan gjort på tok för många likt en massproduktion. Bl.a så har jag i perioder sytt romantiska och marina flaggspel, virkat kakor och format gammal rostig taggtråd till dekorativa hjärtan att hänga upp (har nu fått hem en massa rostig taggtråd från vänner i skärgården, så fler kommer det att bli).
 
Just nu har jag precis stickat klart min allra första chunkyfilt i budgetvariant. Ett otroligt rogivande hantverksarbete som jag kan jobba med i sängen, soffan eller solstolen. Det blir till ett slags terapiarbete och jag glömmer både rum och tid, nästan som meditation. Det känns skönt att få leva ut kreativiteten som kräver att få komma upp till ytan.
Visst blir det lite tungt emellanåt för armarna med de stora stickorna i oversize modell, men då brukar det ändå vara lagom med en liten paus.
 
 
Jag blev nöjd med min filt och kommer såklart att göra flera! Tyvärr så var fleecefiltarna som jag gör "garnet" av slut på Jysk, men jag har beställt ett gäng till 😆. Och just nu gör jag en lite mindre filt av IKEAs filt Kråkris som bara kostar 9 kr/st och är lite grövre, dock inte helvita utan med grå krumelurer.

 Operation massproduktion av chunkyfiltar 2016 har startat!!
 
Detta är enkelt och går ganska så fort, även för en som bara stickat räta maskor i grundskolan som jag. Det finns många filmer på internet som visar hur en lägger upp maskor, stickar räta och aviga maskor och hur en maskar av. Det som tar mest tid är förberedelserna med stickorna och "garnet". Nedan följer en beskrivning på hur en gör dessa filtar, iallafall hur jag gjorde min...
 
Det här behöver du:
 
♡ Två rundstavar á 50 cm, 5 cm i diameter 
♡ 2 m tvättlina
♡ Täljkniv (om inte bygghandeln kan spetsa till rundstavarna)
♡ Slippapper
♡ Två öglor (såna som skruvas fast)
♡ 20 billiga fleecefiltar 
♡ Sax
♡ Symaskin och tråd
 
Så här gjorde jag:
 
Jag åkte till en bygghandel och köpte rundstav, jag bad han som jobbade där att såga rundstaven i två 50 cm bitar. (Glömde fråga om han kunde spetsa till ändarna också). Sedan bad jag min man att spetsa dem i båda ändarna och finslipa. Han skruvade även fast en ögla i varje "sticka". I öglorna knöt jag fast tvättlinan så att det blev rundstickor. Detta för att inte behöva längre stickor som då blir tyngre. Men en vänder efter varje varv precis som en gör med vanliga stickor.
 
 
 
 
Sedan åkte jag till Jysk och köpte 20 vita (natur) fleecefiltar för 15 kr/st. (Egentligen så köpte jag bara 15, men det räckte inte till min filt så jag fick köpa fem till och sy fast när nystanet nästan var slut.) Varje filt klippte jag i åtta långa remsor (viktigt att de klipps på längden annars krullar de inte ihop sig sen). Remsorna sydde jag ihop i kortändarna så att alla tillslut satt ihop i ett långt band. Jag drog sedan igenom hela bandet så att remsorna krullade ihop sig till ett rep. Jag rullade upp allt till ett megastort nystan.
 
 
Jag ville ha en jättestor filt så jag la upp 32 maskor (fast det blir snyggare med 30 eller 34, för då blir filten mer symmetrisk). Jag la upp dem på min arm då jag tyckte att det var enklast och flyttade över dem (ca tio i taget) till ena stickan. 

Jag stickade först ett varv med bara räta maskor, vände och stickade sedan två räta och två aviga ända tills sista varvet innan avmaskningsvarvet, då stickade jag ett varv med bara räta maskor igen och maskade sedan av.
 
 
 
Efter någon dag kom jag på att jag kunde göra fransar av det lilla "garnet" som blev över. Jag rätade ut repet igen och klippte det mitt itu och krullade ihop varje del igen innan de klipptes i 20 -25 cm långa remsor som "öglades" fast i ena kortändan på filten.
KLAR!!
 
 
Lycka till!!!
 
 

Tacksamhetsdagar ❤

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom;
Emellanåt dyker dessa fantastiska dagar upp, då huvudvärken håller sig på en låg nivå och de övriga symtomen är nästintill obefintliga. Dessa dagar då jag låtsas att jag är helt frisk. Jag behöver nästan inte ens låtsas vissa gånger, jag glömmer nästan bort att jag inte mår bra... De är inte många men de finns där och smyger sig på när en minst anar det. Jag kallar dessa dagar för Tacksamhetsdagar, ett ord som jag lånat av en bekant som också lever med en kronisk sjukdom. Ett ord som står för precis vad det är. Den tacksamhet som jag känner när jag orkar vara mitt vanliga jag är obeskrivlig. Något som jag tidigare tagit som en självklarhet...

Att ständigt ha ont i huvudet är mycket jobbigt och sätter sig på humöret. Att dessutom vara yr och orkeslös gör det ju inte direkt bättre. Men jag försöker att ta tillvara på varje stund då jag mår lite bättre, även om jag vet att jag kommer att spendera resten av dagen i sängen efteråt. Likadant är det med Tacksamhetsdagarna, jag ger allt då för det är så skönt att få leva fullt ut. Och sedan tappar jag allt blir liggandes i ett par dagar. Men det är det värt!! Fast jag känner att jag måste välja och prioritera sånt som jag vill göra och mår bra av i första hand, annars är det inte värt att må så dåligt efteråt... Det är lite som att parta på ordentligt en lördagskväll och sedan ligga bakis dagen efter, ibland är det värt det och ibland inte. Nu kanske det blev lite flummigt men hoppas att ni förstår vad jag menar. 

Njut av alla era bra dagar, jag njuter av mina!