En ny insikt, höstsol & Ett hett filmtips...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Livet på gården, Natur, sjukdom, träning;
Efter två nätter med feber så kände jag mig trött igår morse. Trots festen i lördags så kom jag i säng vid 22-tiden och gick inte upp förrän strax efter 8, så ett bra antal timmar till sängs fick jag ändå. Det märkliga är att jag mått hyfsat bra på dagarna under helgen och att febern endast stigit nattetid.

Efter en liten frukost tillsammans med åtta st ungdomar tog jag med mig hundarna ut på en promenad ut till Tyrislöt i den friska höstluften. Blått hav mötte den klarblå himlen utanför de små öarna. Campingens gräsmattor gapade tomma i väntan på nästa campingsäsong. Denna ödslighet borde ha fått mig att känna mig lite dyster, men till min egen förvåning så kände jag bara en njutfullhet, troligen av stillheten som låg över hela området. En ny upptäckt hos mig själv.





Hemma röjdes det för fullt efter festen, bord och stolar bärdes ut och ölburkar, vinflaskor, plastmuggar mm sorterades i olika påsar för källsortering som vi sedan åkte och slängde.
Dessutom åt vi rester tills vi storknade. Tänk att jag alltid lagar på tok för mycket mat till större fester. Att jag aldrig lär mig!

Vi softade även i soffan framför en mycket mycket bra film, "Radio". En sann tårdrypande berättelse om fin medmänsklighet och kämparanda om och för andra individer i samhället, med bl.a Ed Harris i en av huvudrollerna. Ett hett tips!! Finns på Netflix.

Hoppas att ni också haft en fin helg!

Klicka gärna på hjärtat här nedan om ni gillar detta inlägg ❤⬇️ Tack snälla ni!

Magi på morgonpromenaden...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Livet på gården, Natur, sjukdom;


Morgonsolens ljuva strålar väcker mig när de sakta smeker mer och mer av taket och väggarna i vårt sovrum. Smärtstyrkan i huvudet påminner mig om att skovet ännu har sitt grepp om mig, men är på väg att lämna mig. 



Jag skulle kunna ligga kvar i sängen hela förmiddagen, för så trött och orkeslös känner jag mig. Men min blåsa tvingar mig upp och hundarnas önskan om en promenad går det inte att ta miste på när de springer runt mina ben vifftande på sina svansar. Efter toabesöket bestämmer jag mig för att iallafall gå en liten sväng med hundarna. Deras glädje har inga gränser när de vilt hoppar upp och ner på hallgolvet så fort jag ta fram deras koppel. Min yrsel är betydligt lindrigare än i tordags och orken fylls gradvis på medan vi lunkar fram längs vägen. 

Det är så vackert ute denna kyliga fredags morgon. Jack Frost har spridit sitt glitter över fälten och varje litet strå är inlindat. Solens strålar får all frost att glittra likt diamanter. Jag fylls återigen av lycka över att få ta del av och njuta av allt detta magiska. Jag känner en närhet till naturen som jag inte känt tidigare. Det känns nästan lite övernaturligt, omänskligt, något större...

Tyvärr så lyckas jag inte att fånga känslan, och det magiskt vackra, på bild. Men dessa är bättre än inget och med hjälp av mina ord får er fantasi sköta resten.






Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så blir jag glad om du väljer att klicka på hjärtat här nedan ❤⬇️ Kramar 





Skärgården i bilder, från morgon till kväll...

publicerat i Allmänt, Djur, Hästliv, Livet på gården, Natur, träning;
Att Skärgåden är vacker tror jag att de flesta av er vet. Har ni inte upplevt denna vackerhet själva så här ni nog sett en massa bilder från semesterdagar under sommarens soliga och varma dagar. Jag har även visat bilder från vintern och påsken på Håskö och några nu under vår fantastiska brittsommar som nyligen lämnat oss.

Nu ska ni få följa med under min gårdag i både text och bilder.

Jag vaknade tidigt (6.30) igår morse och kunde inte somna om trots att det var mörkt ute. Jag klädde på mig och tog med mig Nova och Ludde på en gryningspromenad. Jag som i normala fall är otroligt mörkrädd kände mig ovanligt trygg i tystheten och ensamheten här ute. När vi kommit en liten bit från vår gård men fortfarande kunde se den när vi stannade och vände jag om, så fick jag mig en vacker himmel som visade att solen inom kort skulle stiga upp bakom vårt hus.


Medan vi fortsatte på vägen bort från huset så blev det hela tiden lite ljusare och ljusare. När vi kom fram till Lagnöbron stannade vi och jag fylldes av en känsla av stark ynnest över att få ha allt detta vackra så nära inpå året om. Nattens moln skingrade sig sakta över vattnet. 




På vägen tillbaka svängde vi av och tog omvägen ner till Sanden. Nu hade solens ljus dagen i sitt grepp och den lilla stranden såg så otroligt inbjudande ut även om det var lite kyligt i luften. Vattnet låg som en spegel och till och med hundarna blev nog lite tagna av fridfullheten för de stod helt stilla bredvid mig när jag föreviga stunden genom att ta några kort.





När vi kom hem fick vi i oss lite frukost innan jag fixade lite ute på gården framför huset. Ludde och Nova var hela förmiddagen ute i deras hundgård. Buster fick för första gången ta med sig lilla Skrållan ut, Englas kattunge som flyttade hit i början av denna månad. Hästarna Theo och Avicii mumsade gott gräs i deras nya fina hage och solen sken nu från en ljusblå nästan molnfri himmel.


Jag bestämde mig för att ta mig en cykeltur, tanken var till Bottna för att hämta ut ett paket i affären men jag insåg halvvägs att det skulle bli lite för långt efter morgonens promenad som slutade på 1 mil nästan exakt. Jag vände och cyklade hemåt igen. På Lagnöbron stannade jag till än en gång och tog dessa ljuvliga höstsoligabilder.



Det blev en sväng på 15 km så motion fick jag verkligen igår innan lunch. Och på eftermiddagen fick Engla upp mig på hästryggen. Inget som tillhör vanligheterna. Hon var en bra ridlärare som försökte lära mig att rida lätt på Theo när han travade. Svårt men jag lyckades under en kort kort stund i slutet av ridlektionen. Och herre gud vad jag skrattade mycket under denna tuffa men roliga halvtimme. Skrattmusklerna fick jobba hårdast tror jag. Att jag klämt i mitt huvud i en något för liten hjälm gjorde inte direkt skrattattackerna färre...


När solen sedan gick ner i väster tändes vår solcellslampa i flaggstången. Vimpeln hängde slak utmed stången och väntade på en vindpust som aldrig kom. Örjan och Adam tände grillen där mina hemmagjorda hamburgare snart skulle tillagas.



Medan vi väntade på den perfekta glöden gick Örjan, Adam och jag en kort promenad med hundarna ner till vår brygga i månskenet. Det var tur att Örjan hade med sig pannlampa så att han kunde lysa upp i mörkret så att jag kunde fånga lite av det på bild.


 
Hoppas att ni gillade dessa bilder från soluppgång till solnedgång och månen som tronade på natthimlen. Om det är så får ni gärna visa det genom att klicka på hjärtat här nedan ❤⬇️ Kramar