Uppmuntrande ord & Solstrålar på bleka kinder...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Livet på gården, Natur, sjukdom;
Igår orkade jag sitta ute i den ljuvliga vintersolen i lite mer än en timme. Vilket är ett framsteg i denna sjukdom era. Solens strålar hettade på mins bleka kinder och ljudboken fick mig att stänga ute allt annat för en stund.


Redan när jag vaknade vid sju så insåg jag att det skulle bli en fantastisk vinterdag. Önskade att jag orkade ge mig ut på en promenad i den friska rena luften, men jag fick nöja mig med att gå ner för trappan. 


Förflyttade mig alltså från sängen till soffan. Och där tillbringade jag nästan hela min dag, förrutom när jag tog mig ut till solstolen som Örjan ställde ut åt mig i helgen. 



Måste berätta något som gjort mig på lite bättre humör. Jag har på Instagram fått ett meddelande av en gullig 24-årig ung mamma som vill komma igång med träning och bättre kost. Hon skrev: 

"Hej fina du!
Hur tränar och äter du?
Ser ju inte alls ut som 41 utan som en 20 åring. Starkt jobbat!
Har alltid tränat som barn men sen jag själv fick barn så rann det ut i sanden. Vill få tillbaka min vältränade kropp."

Så nu ligger jag här (med sinande magmuskler) och sträcker lite extra på mig. Tack för dessa uppmuntrande ord!! 



Påminner igen om det lilla hjärtklicket här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke ❤⬇️ Tack snälla söta du!!

Läkarbesök som tog all dagens ork...

publicerat i Allmänt, Hälsa, Livet på gården, Natur, sjukdom;
Jaha ja... igår var ett läkarbesök ett faktum då jag än en gång blivit sämre istället för bättre som jag borde ha blivit.
Vaknade efter en natt med hög feber, ont i bihålorna på höger sida, totalt orkeslös och hostig. Hade inte längre någon feber igår morse men svettades enormt mycket. 

Ringde Geria vårdcentral som bad mig komma in till Lättakuten där då de inte hade några andra läkartider kvar för dagen. Så jag klädde på mig och åkte. Insåg i bilen att jag såg helt förstörd ut. 

Var tvungen att stanna till i Bottna för att tanka bilen. Och den lilla ansträngningen gjorde mig yrslig och trött. Satt bara där i bilen tills yrseln gick över så att jag blev en säkrare förare igen.

Läkaren konstaterade, efter en grundlig undersökning, att jag har en kraftig bihåleinflammation och skrev ut antibiotika åt mig. Förhoppningsvis så kommer medicinen att hjälpa men det är tydligen inte en garanti när det gäller just bihåleinflammationer. Men jag håller tummarna hårt! 

Dessutom så blev jag sjukskriven hela denna vecka... Ber till högre makter att jag ska kunna avbryta sjukskrivningen tidigare för att kunna jobba. 

Efter läkarbesöket stannade jag till på Jofotex (den stora tygaffären i Söderköping) för att köpa tyg till badrummet. Men jag hade ingen ork kvar i kroppen. Klarade inte att tänka ut vilket av tre vackra tyger som skulle bli bäst. Bad om att få med mig tygprover hem istället. Så det blev inget draperi sytt igår heller... Vilket jag i och för sig ändå inte hade orkat. 



Tog mig hem tryggt och säkert och bäddade ner mig i soffan. På eftermiddagen skingrades alla moln på himlen och jag tvingade ut mig själv för en kopp te i solen. Jo, jag tvingade mig faktiskt. Förstår att det låter konstigt för er som vet hur mycket jag älskar solen. Men inte ens det lockade. Och efter bara en halvtimme invirad i filtar och sittande i ett lä-hörn, gav jag upp och gick in till soffan igen.




Hon svimmade...

publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Hästliv, Livet på gården, Natur, sjukdom;
Första morgonen på över en vecka som jag inte vaknade av mig själv i fyra, halv fem tiden. Inte för att jag mådde ett dugg bättre, utan mer troligt för att min kropp krävde mer sömn efter att ha varit sjuk så länge.

Jag väcktes istället av Örjans alarm, somnade nästan om när Engla ringde från sitt hus. Hon mådde dåligt och hade svimmat på väg till badrummet. Jag kämpade mig upp ur sängen och bad henne komma in till mig. Tillsammans beslutade vi att det var bäst om hon stannade hemma från skolan, även om Engla egentligen kände att hon behövde gå dit pga ett läxförhör. Samtidigt så var hon rädd för att svimma eller kräkas i skolan och jag ville ha henne under uppsikt.

I ett gemensamt krafttag tog vi oss ner till stallet för att släppa ut hästarna i hagen och fylla på mat och vatten till dem och katterna. Soluppgången var återigen magisk trots molnigheten och den gav oss lite extra styrka.


För det är ju så att även hur dåliga vi än är så måste djuren skötas... Tindra? Hon tog ut och rastade hundarna innan hon hoppade på skolbussen. 

Engla piggade på sig under förmiddagen, vilket gjorde mig otroligt lättad. För så blek som hon var igår morse tror jag aldrig att jag någonsin har sett någon vara. 

Men varför blir inte jag piggare?? 

Jag fick iallafall behålla all mat och dryck igår, och det är ju positivt. Men orken vägrar att komma tillbaka till mig och ge mig livet tillbaka. Korta stunder av göranden, som att diska, tvätta eller fylla på mat till djuren, är vad jag lyckas med. Och ni som känner mig vet att jag vill så mycket mer...


Vårt gård i vinterskrud innan gårdagens regn.



Fortsätter att be er om att klicka på hjärtat här nedan om ni gillar att läsa om mina dagar eller helt enkelt vill visa er omtanke ❤⬇️ 
Tack snälla ni!

Självklart så får ni gärna även lämna en kommentar, om detta inlägg, om vad ni önskar läsa om eller om ni har några andra tips.