Ett friskhetstecken!!

publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Hästliv, Livet på gården, sjukdom;
Vaknar och det första jag känner är ett illamående som sköljer över mig. Men jag har min förtröstan till att det är antibiotikan som är boven i dramat och förbannar den.

Jag klär på mig och upptäcker då att jag kan ta på mig sockorna utan att bihålorna smärtar. Så nu tackar jag den nyss förbannade medicinen med ett skamset leende.



Känner mig lite piggare än i torsdags och går därför ut och mockar i stallet. När jag kommer in igen väntar hundarna förväntansfullt på en liten promenad. Vi går omkring på vår tomt, bakom bodar och det gamla dasset (som numera är fyllt med ved). Jag gör några nya upptäckter och min kreativa sida väcks till liv. "Här skulle vi kunna göra si och här så..." Idéerna bubblar i mig. Nu är det jag som är förväntansfull, inför våren och sommaren på våra nya ägor.

Vi går in och jag kryper ner i soffan med en kopp te i min ena hand och den andra om Nova som snabbt lägger sig i min famn. Ludde lägger sig bredvid mig och jag känner ett lugn och ett hopp om att snart vara på benen på riktigt igen. Återhämtning av första klass.


Det är 9°C ute så jag flyttar ut mig till solstolen, trots att det är molndis, efter några timmar i soffan. Buster kommer jamande och hoppar upp i mitt knä. Han spinner högljutt och trampar med sina tassar innan han lägger sig ner och kräver att bli kliad och smekt på hals och huvud. Jag njuter av all den kärlek och ro som våra djur bjuder på.


Den friska luften fyller mina lungor. Men avsaknaden av solens värmande strålar får mig att längta in igen, vilket inte Buster verkar uppskatta. Han fick iallafall en mysig stund med mig i lite mer än en timme.


Jag får en idé till det platsbyggda badrumsskåp/hylla som vi ska bygga och går ut till magasinet för att leta reda på ett stort gammalt fönster som jag tänker kan bli skåpets dörr. Vi hade egentligen tänkt att det skulle vara ett öppet skåp/hylla men detta tror jag kan vara pricken över i:et. Jag ska precis gå ner för den lite vanskliga trappan för att hämta en tumstock och mäta fönstret när jag slinter med foten och formligen rasar ner för trappan. En sträckning i axeln känner jag av direkt. Men chocken är nog värst. Hjärtat rusar och slår hårt. Men jag landar på mina fötter efter att ha åkt kana ner för trappstegen. Gissar att jag kommer att få några blåmärken på ryggen...



Att jag är kreativ igen åtminstone i mina tankar är ett stort friskhetstecken. Nu är det nära! Snart mår jag som vanligt igen!!


Om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke så blir jag glad om du väljer att klicka på hjärtat här nedan ❤⬇️ Tusen tack på förhand snälla du!!

Hon svimmade...

publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Hästliv, Livet på gården, Natur, sjukdom;
Första morgonen på över en vecka som jag inte vaknade av mig själv i fyra, halv fem tiden. Inte för att jag mådde ett dugg bättre, utan mer troligt för att min kropp krävde mer sömn efter att ha varit sjuk så länge.

Jag väcktes istället av Örjans alarm, somnade nästan om när Engla ringde från sitt hus. Hon mådde dåligt och hade svimmat på väg till badrummet. Jag kämpade mig upp ur sängen och bad henne komma in till mig. Tillsammans beslutade vi att det var bäst om hon stannade hemma från skolan, även om Engla egentligen kände att hon behövde gå dit pga ett läxförhör. Samtidigt så var hon rädd för att svimma eller kräkas i skolan och jag ville ha henne under uppsikt.

I ett gemensamt krafttag tog vi oss ner till stallet för att släppa ut hästarna i hagen och fylla på mat och vatten till dem och katterna. Soluppgången var återigen magisk trots molnigheten och den gav oss lite extra styrka.


För det är ju så att även hur dåliga vi än är så måste djuren skötas... Tindra? Hon tog ut och rastade hundarna innan hon hoppade på skolbussen. 

Engla piggade på sig under förmiddagen, vilket gjorde mig otroligt lättad. För så blek som hon var igår morse tror jag aldrig att jag någonsin har sett någon vara. 

Men varför blir inte jag piggare?? 

Jag fick iallafall behålla all mat och dryck igår, och det är ju positivt. Men orken vägrar att komma tillbaka till mig och ge mig livet tillbaka. Korta stunder av göranden, som att diska, tvätta eller fylla på mat till djuren, är vad jag lyckas med. Och ni som känner mig vet att jag vill så mycket mer...


Vårt gård i vinterskrud innan gårdagens regn.



Fortsätter att be er om att klicka på hjärtat här nedan om ni gillar att läsa om mina dagar eller helt enkelt vill visa er omtanke ❤⬇️ 
Tack snälla ni!

Självklart så får ni gärna även lämna en kommentar, om detta inlägg, om vad ni önskar läsa om eller om ni har några andra tips.

Sämre igen...

publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Livet på gården, sjukdom;
När jag i onsdags kröp ner i sängen för natten hade jag ett hopp om att influensan var på väg att ge vika och börja lämna min kropp.

Men igår morse vaknade jag klockan 04.20 med hög feber, genomtäppt i näsa och bihålor ännu ondare i varenda led, öron och värst av allt i tänderna. Smärtan i tänderna, som är orsakad av inflammerade bihålor, gör att min huvudvärk blir riktigt skarp dessutom. 

Allt hopp om att bli frisk igen rann ur mig...

Jag tvingade mig ner till köket för att göra te och få i mig lite vatten och vitaminer. Insåg att mina Alvedon, Ipren och pappersnäsdukar nästan var slut. Proppade i mig några tabletter, nässpray och la mig i soffan i väntan på att de skulle börja ge resultat. 

Strax före 10 tog jag bilen in till Söderköping för att besöka apotek och mataffär. Dumt? Ja, men ändå behövde jag ju dessa produkter pronto. Inhandlade det nödvändigaste och åkte sedan hem igen och bäddade ner mig, helt slutkörd. Fick i mig lite lunch och lite nyttigare glass, men fick inte behålla något av det i mer än 30 minuter. Middagen fick jag iallafall behålla, även om jag mådde väldigt illa.

Tröstlöst är ordet...



Om du vill visa din omtanke så blir jag glad 
om du väljer att klicka på hjärtat 
här nedan ❤⬇️ Tack snälla!