Trodde att det skulle bli bättre inte sämre... Något är väldigt galet med mitt mående!

publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, inredning, sjukdom;
När jag igår morse vaknade av att Tindra kom in i sovrummet och berättade att även hon var dålig, mådde jag så fruktansvärt dåligt att jag inte ens orkade att bry mig om henne. Hon fick snällt gå och lägga sig i sin säng igen utan att bli ompysslad av sin mamma... 

Som ni säkert förstår så fick detta mitt hjärta att brista när jag nästa gång vaknade och insåg det hela. Jag kämpade mig upp ur sängen i hopp om att kunna ge henne lite kärlek och omtanke i fysisk mening. Men jag klarade knappt att ta mig ner för trappan, smärtan i huvudet var vidrig och kroppen var så försvagad och helt tömd på energi. Som tur var så sov Tindra gott och jag lyckades ta mig utanför dörren med våra två nödiga hundar. Jag stod där ute lutad mot husväggen klädd i morgonrocken och ett par gummistövlar (en skön syn för gudarna) medan hundarna kissade. Flåsande och jämrande tog jag mig in igen. En stark värktablett intogs innan jag dåsade ner i soffan. 



Sömnen kom och gick, smärtan i huvudet var extrem. Jag kämpade med att få behålla medicinen som jag så väl behövde. Illamåendet kom i vågor men jag vek mig inte en tum för dem. Till slut fick jag sova i ca en halvtimme i sträck och när jag vaknade hade smärtan lättat en aning. 

Tindra gjorde sig frukost och verkade att må lite bättre. Själv låg jag i soffan som ett kolli. Ringde jobbet och förklarade hur jag mådde. Brast i tårar efteråt av sorg och ångest över att behöva må så här dåligt. På jobbet har de full förståelse över att mina skov bryter ner mig och de ger mig hopp och tro över att det snart kommer att vända. Jag funderar i min ensamhet, i min ångest över min situation och kommer fram till att Ja, det kommer att vända och Ja, det är värt att leva fullt ut alla dessa veckor mellan skoven trots allt.

Och det finns iallafall två som är lyckliga över att vi är hemma så att de slipper spendera sin dag i hundgården/hundkojan...



Smärtmedicinen hjälpte mig att få ner smärtan till ett hanterbart läge. Men orkeslösheten blev bara sämre, vilket jag inte trött var möjligt. Ville ändå fixa kvällsmat till min familj. Som tur var s förberedde jag ugnsbakad fisk i helgen som bara behövde in i ugnen för att värmas på. Jag ställde en köksstol vid spisen och satt och vaktade potatisen som kokade. Men det var knappt att jag klarade att sitta upp. Så fort maten  var klar och Engla och Örjan var hemma släpade jag mig upp för trappan och la mig i sängen. Kämpade med dagens andra kopp te. Ni som känner mig väl, eller åtminstone hyfsat väl, vet att jag under en dag dricker minst tio koppar te. Så när det nu tagit mig en hel dag att få i mig två koppar förstår ni säkert att något är väldigt galet med mitt mående...



Ni får gärna klicka på hjärtat här nedan om ni vill skänka mig/oss lite uppmuntran... ❤⬇️


En händelserik hemmadag ❤

publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Livet på gården, sjukdom, träning;
Jag har kommit att verkligen VERKLIGEN älska helger hemma! Att få vakna upp tillsammans med Örjan utan att behöva hoppa upp ur sängen innan ögon knappt öppna sig. Att kunna ligga och dra mig tills jag själv vill tassa ner och dricka dagens första kopp med te och få se gården i dagsljus. 

Igår kom Örjans bror på morgonen för att hjälpa oss med lite renovering och fix. Jag började med en powerwalk till Uvmarö hamn med Nova och Ludde. Det var riktigt skönt ute och jag undrar vem av oss tre som njöt mest av denna promenad. 



Efter tekopp nummer två och massa prat i soffan lagade jag till en härlig brunch. Små gratinerade ägg"pajer" kryddade med färsk basilika och chilipulver och västerbottenost, knaperstekt bacon, majonäs, kapris, oliver, bearnaisesås, zucchiniröra (gjord på det som jag gröpte ut ur zucchinin som fylldes med färs häromdagen, oströra som blev över från de fyllda zucchinin, pizzaost, olivolja, svartpeppar, salt, gurkmeja. Detta stektes i stekpanna tills zucchinibitarna mjuknade en aning) och vita bönor i tomatsås. Perfekt första mål för denna lördag!

Sedan övningskörde Adam med mig till Tyrislöt där det var en liten söt julmarknad med produkter från närområdet. Vi lyckades att köpa av fyra av sex stånd, lite gott och några julklappar blev det. Hemresan gick lika fint som ditresan. Adam körde lugnt och säkert trots möte på smala vägar.

På eftermiddagen hjälpte jag Engla och Adam att städa deras hus. Plockade även upp de sista flyttkartongerna som innehöll sällskapsspel och pussel. 

Till middag lagade jag kycklingkebab med blomkål- och broccoligratäng på kokosgrädde/kokosmjölk, bearnaisesås och sallad. Till de som önskade gjorde jag även tacofärs som serverades med tillbehör (eftersom Engla inte äter kyckling). Även denna måltid blev lyckad och uppskattad. Och det bästa är att det finns massa rester kvar!

På kvällen fick vi spontan besök av fem vänner som varit på julbord i Mon, som ligger ca 3-4 km från oss. Sååå himla trevligt!! Mycket prat och skratt blev det. 


Varför har jag inte testat detta tidigare??

publicerat i Allmänt, Djur, Hälsa, Livet på gården, Natur, Recept, sjukdom, träning;
Började min sköna söndag med en uppfriskande promenad ner till viken med hundarna i soluppgången. Molnen höll på att skingra sig och frosten på bryggorna gnistrade. En mycket vacker tavla som jag bjöds på och som jag gärna vill dela med mig av till er.


Vår älskade Ludde fyllde 9 år igår ❤  Vilket firades med lite extra lyxigt hundgodis när vi kom tillbaka och hundarna ätit sin frukost.


Till brunch gjorde jag smarriga äggbakelser (ägg, färsk basilika, cayennepeppar, svartpeppar och flingsalt) som serverades med avokado och knaperstekt bacon. Och en stor kopp med rykande hett grönt chai te. Fantastisk god brunch måste jag säga!


Jag plockade på förmiddagen fram alla adventsstjärnor och ljusstakar från magasinet. Tyvärr så hade många små glödlampor gått sönder i flytten så de får vänta några dagar till på att tändas i fönstren. Men vår största stjärna lyser iallafall nu i vardagsrummet och skapar lite julstämning.

På eftermiddagen åkte Örjan och jag in till Norrköping. Örjan för att fixa med lite med sin storebror och jag för att gå på Zumba tillsammans med min fina kollega Merima. 

Det var min allra första gång som jag dansade/tränade Zumba och hur svårt det än va att lära sig all koreografi så är jag heeeeelt såld på detta. Jag fick mig mycket skratt åt mig själv. Men bäst var det såklart att få dansa sig riktigt svettig. Dessa 60 minuter som passet bestod av bara sprang iväg. Jag kommer definitivt att dansa Zumba fler gånger!! Varför har jag inte testat detta tidigare?? 

Jag passade på att köra ett halvtimmes styrkepass innan det var dags att hoppa in i duschen inför hemfärd. Mådde så himla bra efteråt! Hej då orkeslöshet och Hej energi!


Ha en fin start på nya veckan!! ❤⬇️