Smärtan har mig åter i sitt grepp...
Jag kände av den stegrande smärtan redan igår morse, men behövde verkligen ta mig in till frisören i Norrköping då mitt hår var i stort behov av uppfräschning. Så jag klistrade på mig ett leende och försökte att inte låtsas om skovet som jag förstod var på ingång.
Denna gång är jag inte ens förvånad över att skrovet kom. Jag börjar lära mig att det är så varje semester. När lugnet lagt sig i min kropp och själ så slår skoven till. Sedan är det bara att vila och låta smärtan ha sin gång tills den åter ebbar ut och landar på sin vanliga nivå (den hanterbara huvudvärken).
Jag tog mig relativt bra igenom besöket hos frisören. Men sen fick jag tyvärr lov att ställa in min inbokade date med min fina vän Sandra med familj och istället bege mig hemåt medan jag fortfarande var körbar.
Före
Efter
Resten av gårdagen spenderade jag i soffan framför en Netflix-serie medan det regnade till och från utanför. Ingen energi alls, ingen matlust, ingen vilja. Jag bara låg där och såg dagens timmar ticka förbi.
Tyvärr så kom det inte alls så mycket regn som vi hoppats på. Hagarna är nästan helt tomma på bete. Vi har redan fått stödmata tre gånger per dag i flera veckor. Brist på hö i landet gör det tufft just nu. Vi har dock så vi klarar oss ett par dagar till. Och imorgon ska vi hämta 50 fyrkantsbalar med hö i Ljungsbro, vilket typ kommer att räcka i 50 dagar om betet inte börjar växa snart. Vi har även fått tag i några rundbalar med hö, men rundbalar är alltid en ren chansning då de kan hinna mögla innan hästarna hunnit äta upp den öppnade balen, speciellt i sommarvärmen. Det positiva med rundbalar är att de räcker länge.
Men inte nog med att det är så svårt att få tag i hö så att en behöver jaga på nätet. Det är dessutom svindyrt pga missväxten och det kan vara långa transportsträckor. Dubbla till tredubbla priser just nu, om en alltså har turen att få första ting på det som säljs någorlunda nära.
Ja, ja, tillbaka till mitt mående.
Jag vaknade idag och mådde lite bättre. Fixade kaffe och tevatten i termosar, gjorde en god sallad och planerade lite inför en dag på bryggan med Örjan och vänner. Slog mig ner i soffan med en kopp te och pang! så var den skarpa smärtan tillbaka. All energi rann återigen ur mig och jag insåg att jag behövde ställa in brygglunchen.
Efter några timmar i soffan tog jag mig ut till solstolen. Det enda stället där jag på riktigt kan slappna av och ge mig själv den vila och värme jag så väl behöver.
Jag funderade över det faktum att en olycka sällan kommer ensam.
Först ramlade min mamma och fick ett brott på lårbenet vilket krävde operation och flera veckor på sjukhus (hon får äntligen komma hem på måndag). Stackars mamma.
Därefter skadade sig hästen Theo så allvarligt att han fick somna in (se ett tidigare inlägg), vilket bidrog till sorg och stor oro över Englas mående.
Sedan bristen på bete och hö, en jakt som ännu inte är över för vi har fortfarande inget tingat till vintern. Väldigt stressande.
Dagen innan midsommarafton fick jag dessutom punktering på bilen när jag hämtade Tindra i Ankarsrum, och blev bärgade först till en däckfirma i Västervik som inte hade de däck vi behövde och sedan till en som endast hade de dyraste däcken på marknaden (och då vi har fyrhjulsdrift behövdes såklart båda bakdäcken bytas).
Och just det, innan allt annat hände så pajade vår kombinerade värmepanna (totalt utdömd av rörmokare) vilket inte täcks av någon försäkring då den är för gammal. Eftersom vi har bergvärme så har vi varmvatten men inte uppvärming i elementen. Tur i oturen att det är sommar. Vi vet dock inte hur vi ska få ut pannan ur huset för att sedan kunna köpa en ny då den är stor och otymplig.
Nu sjunger frysen på sista versen, den köpte vi några månader efter att vi flyttat hit så den är inte ens gammal men garantin har löpt ut.
Och jag har nu alltså hamnat i ett skov (som numera kommer alltmer sällan, speciellt i denna styrka).
Hur mycket mer skit ska vi behöva ta oss igenom denna sommar? En får väl inte mer än en kan bära? Och visst blir en starkare efter varje motgång? Vad är det de högre makterna vill lära mig?
Försöker som alltid att tänka positivt och ser allt det vi faktiskt har i vårt liv. Kärleken, familjen, gården, skärgårdslivet, båten, djuren och hoppet! Kanske är det just detta jag ska ta lärdom av..?
Det blev ett långt inlägg idag hoppas att du orkade att ta dig igenom allt. Du får gärna lämna ett litet klick på hjärtat här nedan, det värmer.
❤️⬇️