vulkanskaslottet

Sakta slog jag upp mina ögon och insåg till min förvåning att det börjat ljusna utanför fönstret. Ett svagt ljussken letade sig in bakom min rullgardin. Jag sträckte på mig där jag låg skönt i sängen. Kollade min mobil, klockan var 06.15. Behövde inte gå upp än så jag låg kvar under täcket en timme till.

Dimman låg som en vacker slöja över vattnet bortom den tomma hagen. Tidigare mornar under den gångna veckan har jag vaknat till en stjärnklar himmel.

Mest självstudier under gårdagen, men även lite matnyttiga informationsträffar också. Därefter tog Örjan och jag en promenad på landsvägen och i skogen med Selma.

Tyvärr var det på tok för igenvuxet och mängder av björnbärssnår som slingrade otäcka snubbelsnaror längs marken. Hade hoppats på lite goda trattisar, men det var alldeles för torrt i våra skogar. Hittade dock en vacker flugsvampsfamilj innan vi lämnade den svåra terrängen.

Knappt sovit en blund i natt, har fruktansvärd migrän som vägrar att ge med sig. Försökt häva den med medicin och vila men nu kl 06.00 fortfarande inget bättre, snarare tvärtom, så i värsta fall är det ett helvetiskt skov som tagit över min kropp än en gång. Oavsett så var det iallafall ett tag sedan sist, vilket jag mitt i allt elände är tacksam för.

Hoppas på att snart kunna lyfta huvudet från kudden och ta mig upp. Huvudet känns som en betongklump mot kudden, samtidigt som det känns som att luften ovanför mitt huvud väger flera ton.