Sanningen om mig...

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom, träning;
Jag har dålig karaktär, är absolut inte disciplinerad och lider av taskigt självförtroende sedan urminnes tider...

Vet att många tror tvärt om gällande mig och det kan jag förstå då det kan se ut så utifrån...

Vi kan börja med min karaktär och hur odisciplinerad jag faktiskt är. Om det inte vore för att jag faktiskt blir fysiskt dålig, med kraftig huvudvärk och orkeslöshet som hägrar i kroppen, ifall jag äter godis, glass, fikabröd mm (typ allt gott som innehåller tillsatt socker i mängder) så skulle jag vräka i mig detta dagligen. Låter kanske orimligt men det var vad jag gjorde innan jag sjuknade in, ca 1/2 kg godis om dagen fick jag i mig. Åt dock inte så mycket mat som nu, utan mest skräp. Kan mycket väl ha varit detra som gjorde mig sjuk då socker ju gör oss sjuka. Den antiinflammatoriska kosten är min räddning och därför håller jag mig till den. Däremot har jag ingen karaktär alls nu när det kommer till rawfood fika och nötter. Äter något fika varje dag, skulle säkert falla för annat onyttigt om jag inte hade dessa i min frys jämt. Och nötter vräker jag i mig på tok för mycket av nästan varje dag.

Detsamma gäller träningen. Om jag inte mådde så otroligt mycket bättre av att träna, och då speciellt på morgonen, så skulle min motivation snabbt försvinna och jag skulle finna ursäkter för att slippa träna. Men explosiv träning, rörlighet, stretching, styrka, uthållighet och konditionsträning är sånt som jag numera är helt beroende av för att klara mina dagar hyfsat bra. Så löpning, powerwalks, Soma move, styrketräning och olika yogaformer passar mig perfekt att kombinera.

Okej, då har vi kommit till mitt bristande självförtroende som bottnar i någon osäkerhet om att duga och vara bra nog fullt ut. Jag skulle egentligen vilja vara bäst i allt då jag har höga prestationskrav på mig själv. Jag är inte snygg nog, inte stark nog, inte vig nog och inte bra nog helt enkelt. Jag delar ofta bilder på mig själv för att jobba på att älska mig själv, fiskar lite (precis som alla andra som delar bilder på sig själv) efter komplimanger och bekräftelse för att bygga mitt självförtroende. Mitt inre jag är jag betydligt mer bekväm med, tror jag iallafall, fast då borde jag väl älska mitt yttre också eller?? Jag är även ganska så blyg vilket jag har förstått ofta tvärtom misstas som störighet. Men nu vet du hur det ligger till.


Mitt självförtroende gällande skrivandet här i bloggen ökar lite för varje hjärtklick som du lämnar... Tack för det snälla du!!