vulkanskaslottet

Föreställ dig Hulkens stora knutna näve (den nya moderna Hulken). Tänk dig att den mosar ner sig i ditt huvud uppifrån. Exakt så kändes det för mig igår, hela jävla dagen, från det att jag vaknade strax före 11 tills jag äntligen somnade för natten...

Jag sov alltså länge igår morse och vaknade inte förrän långt in på förmiddagen. Vilket såklart var väldigt skönt. Jag lyckades att ta mig upp ur sängen klockan 11.00 och hann precis sminka bort mina mörka påsar under ögonen innan städerskan kom. Jag bjöd henne på en kopp te och en lussekatt, vilket även min frukost bestod av. Vi satt och pratade en stund innan hon gjorde vårt hem rent och fint igen.

Jag konstaterade för mig själv att dubbelseendet dragit sig tillbaka en aning och ersatts av ett tryck bakom och runt ögat. Nu vill jag inte ha fler jobbiga symtom! Nu har jag fått nog av allt som förstör mitt liv!

Igår lyckades jag iallafall att packa Nyårskläderna och sätta mig på passagerarsidan i bilen. Och när Örjan kom hem från jobbet så åkte vi upp till mamma och pappa i Enköping igen. Denna gång för att avsluta detta jobbiga år och fira in det nya året, som jag hoppas ska bli bättre och bjuda på mer friskhet och energi.

Låg en stund och tänkte på 2016, året som slog undan benen för mig ordentligt så att jag landade pladask i neuroträsket. Tänk att livet kan förändras så totalt från den ena dagen till den andra. Vad lite vi egentligen vet om vad livet har att erbjuda oss, både från den goda sidan och den mörka hemska siden... Skulle jag ha levt mitt liv annorlunda om jag vetat om att jag skulle bli sjuk vid 39-års ålder?? Jag hade definitivt inte tänkt på allt jag vill göra som pensionär, utan jag hade sett till att leva livet fullt ut och leva i nuet. Och glädjas mer åt att vara frisk och ta tillvara på tiden med mina barn bättre. Vilket jag nu hoppas att just du gör, och tar lärdom av det som drabbat mig så att vi får ut något gott av detta... Och jag hoppas och önskar att min insamling Spetsbandet ska leva vidare så att gåvor fortsätter att rulla in, så att forskningen går framåt i snabbare takt! Tack alla ni som bidragit och som fortsätter att bidra! Ni är värda mycket mer än guld och diamanter!! Och tack alla ni som läser, kommenterar, hjärtar och delar mina blogginlägg!