vulkanskaslottet

I förrgår kväll trodde vi att sista stunden var kommen för vår lilla tik. Hon fick svåra andningssvårigheter. Vi misstänkte att en eller flera pissmyror pissade och sprang upp och ner i hennes hals. Hon slickade frenetiskt på bergshällen samtidigt som hon svalde och svalde och försökte andas.

Jag tog henne i min famn och kände hennes panik... Hon lugnade sig lite när jag pratade med henne och kramade henne. Jag tänkte att ska hon dö så får hon somna in i min famn.

Jag ringde jourhavande veterinär och hon sa att det inte är en ovanlig reaktion om hon slickat i sig myror (vilket vi sett henne göra under kvällen). Men att det borde gå över på en halvtimme.

Hon lugnade sig lite till och andades normalt korta stunder. När vi gick och la oss så visste vi inte hur hon skulle klara natten men hon var lugn själv, så jag litade på hennes instinkt.

Vaknade ett par gånger under natten och puttade på henne för att se att hon levde och vaknade lycklig på morgonen när hon tittade på mig så fort jag slog upp ögonen.

Jobbigt när sånt här händer när en ligger ute på en ö långt ut från fastlandet och veterinärer...

Det tog ett tag innan rädslan la sig. Men så fort hon kom i land på morgonen så såg jag att hon var helt okej igen som tur var.

Igår mådde jag i övrigt ganska så bra igen och vi åkte ut på öppet hav mot Arkösund. Där möttes vi av ett riktigt hällregn som slutade precis innan vi la till.

Eftermiddagen och kvällen spenderades vi med Örjans bror Dennis med middag på Kompassen. Och sen vidare till Strandgrillen...