Nu får det snart vara nog...
Att ännu en morgon vakna med denna skarpa huvudvärk var helt emot mina planer för denna vecka. Trots kraftigt illamående på grund av smärtan så hade jag beslutsångest ifall jag skulle kämpa mig till jobbet eller inte. Som tur var så vann förnuftet och jag blev kvar i sängen.
Det blev mycket soffhäng igår och en hel del självömkan måste jag erkänna. Jag avskyr att må så här och trodde att dessa längre skov var ett minne blott. Inser att det troligen beror på att det har varit och fortfarande är lite mycket just nu. Eller hoppas iallafall att det är därför som jag nu mår som jag gör.
Smärtan som jag känner påminner om migrän fast jag är inte ljuskänslig. Det känns som om någon tryckt in ett svärd av is från tinning till tinning bakom mina ögon. Samtidigt har jag ett tryck både uppifrån som en knuten kall järnhand tryckte in mitt skallben och i bakhuvudet fast mer som någon slagit mig med en gjutjärnspanna där. Inte märkligt att jag mår så illa med dessa associationer i mina tankar.
Bilderna är från mina två promenader med hundarna igår, som behövde rastas oavsett mitt mående. Och jag behövde få mig lite frisk luft. Den första bilden är från morgonpromenaden i soluppgången och den sista från eftermiddagsturen i solnedgången.
❤❤❤/ Mikaela