vulkanskaslottet

Jag vaknade strax efter halv sju igår morse, mina fina vänner sov fortfarande gott i sina sköna sängar. Jag tassade tyst ut ur rummet och ut på en tidig morgonpromenad i mörkret och det stilla regnet. 

Tranås är en liten hemtrevlig stad och jag promenade längs butiksgatan och sneglade i skyltfönstren, som nu är juldekorerade.

Jag reflekterade än en gång över vad viktigt det är med riktiga vänner, livsviktigt faktiskt. Jag fick kämpa lite mot tårarna som trängde sig fram när känslan av glädje, lycka, tacksamhet, tillhörighet och någon starkare känsla som jag inte kan sätta ord på överväldigade mig. Om denna känsla hade översatts till Örjan så hade det varit ren kärlek, så kanske en kan säga en vänskaplig kärlek men det känns ändå lite för futtigt. Jag vet att jag har skrivit om detta tidigare men då jag slås av vilken otrolig tur jag har haft som mött dessa fantastiska individer och fått bli en del i deras liv, så måste jag bara skriva om det igen.

Vi kan reflektera, diskutera, argumentera med varandra utan att någonsin döma varandra. Vi kan skratta, gråta, hjälpa, stötta, lyfta varandra utan att överdriva eller förställa oss det minsta. En härligt ärlig äkta vänskap helt klart där vi på riktigt känner varandra på djupet. Det är för stort för att värdera och sätta ord på...

Igår efter en utomordentlig frukost så fick vi njuta av en underbar sparitual i massor med olika behandlingar som tillsammans täckte hela kroppen. Tvagning, kroppsskrubb, torrbastu isskrubb, fotbegjutning, ansiktsmask, ångbastu, blixtbegjutning (en spolas med en stråle riktigt kallt vatten), varmt poolbad, ljusterapi och handmassage. Detta tog oss ca 3 1/2 timme av vällust (utom vid den kalla spolningen) att njuta oss igenom. Ett perfekt avslut på vår magiska spahelg!

Den osminkade vackra sanningen av mina tre fina vänner!