Klarar inte ens minsta lilla motgång...

Det kändes lite bättre efter gårdagens besök hos kuratorn. Alltid bra att få bolla sina tankar och känslor med en professionell person som i övrigt inte har någon relation med en. Som vanligt kom hen med flera klokheter och självklarheter som jag inte sett själv. Hen hjälpte mig att sortera bland mina tankar och att fokusera på det som är viktigt just nu.

Jag började min gårdag på gymmet med ganska så lugn träning. 45 minuter core och 45 minuter powerwalk på löpbandet. När jag hade duschat och torkade håret så pajjade min hårtork och när jag sedan upptäckte att jag packat fel strumpor (de jag packat hasar ner under fötterna i mina stövlar) så räckte det för att tårarna skulle rinna. Klarar inte fler motgångar nu, inte ens de pyttesmå...

På eftermiddagen på väg till bussen som skulle ta mig till Söderköping och vårdcentralen tappade jag en lagning i en tand. Då hade jag lust att bara skrika rakt ut. Vilket jag såklart inte gjorde då det fanns andra människor i min närhet. Då började jag istället att skratta för mig själv nästan lite smått hysteriskt. 

Som tur är så kan jag fortfarande vara professionell på jobbet. Den dagen jag inte klarar det sjukskriver jag mig för aldrig att jag skulle tillåta mig att ta ut mitt mående på barnen på jobbet.