vulkanskaslottet

Hoppets låga om en bättre dag slocknade så fort jag väcktes av Örjans alarm igår morse. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna jobba. 

Jag lyckades till slut somna om trots den genomträngande skarpa smärtan som tagit över mitt huvud. Jag sov oroligt någon timme. Smärtan var så knivskarp att jag knappt kunde lyfta huvudet från kudden. Men två kissnödiga hundar pockade på uppmärksamhet så jag släpade mig upp och ut i det lätt snöiga vädret. Av förståeliga själ blev det inte en lång promenad, kan nog inte ens kalla det för en promenad, men rastade blev de fyrbenta iallafall. 

Det blev inte mycket snö här hemma men det lilla som kom gjorde världen utanför lite ljusare och på eftermiddagen lyckades även solen titta fram. Åh vad jag har saknat solen! Jag blev på lite bättre humör av ljuset och av att få rå om bara mig själv (och hundarna såklart). Mycket vila och återhämtning förbättrade mitt mående en aning, men jag har en bra bit kvar innan jag är tillbaka. Detta skov håller lite hårdare om mig än det senaste. Det duggar tätt nu, det märks att min kropp och själ har mycket att kämpa med just nu...

Fick en mysig i soffan tillsammans med Örjan innan tröttheten och huvudvärken tvingade mig till sängs långt innan jag egentligen ville...

❤⬇️