Vad tomt det blev...

Mickis med familj var först med att inta plats i köket igår morse för att inta lite frukost. Så jag fick mig lite egentid med dem innan de åkte vidare. Kolmården med Bamses värld stod på deras schema för denna söndag som bjöd på mycket finare väder än i lördags.

Strax efter att jag vinkat av dem fylldes köket av Jesica med familj. Återigen fick jag egentid med ännu en underbar familj. Även om jag inte satt med till bords under någon av frukostarna, jag diskade och röjde efter kräftfesten så fick jag umgås med alla in i det sista. Jag vinkade av familjen Everitt som skulle hem till Enköping för ett styrelsemöte.

Adam, Moa och Moa packade in det sista i flyttbilen, de skulle också upp till Enköping för mer packning till deras nya fina lägenhet, och jag fick än en gång vinka hejdå med tårar i ögonvrån. Åh vad jag redan saknar dem! Nästa gång vi ses blir det för att fira Adams 20 årsdag...


(Denna ljuvliga rosbukett fick jag av min älskade fina son Adam!)

Därefter åkte Tindra och Nellie in till Söderköping och efter maten åkte även Nora hem.

Kvar hemma blev det Engla, Örjan och jag. Känns väldigt tomt och tyst i huset som fortfarande rymmer många minnen från denna fantastiska helg. Om ett år hoppas jag på en kräftskiva i bättre väder och med fler vänner, som vanligt. Coronan hindrar oss ju än att leva mer fritt...


(Och denna vackra blombukett fick vi av bästa Mickis med familj.)