vulkanskaslottet

För andra året i rad har vi kollegor en varsin hemlig tomtenisse som lämnar små söta meddelanden, godbitar eller andra uppmuntrande saker åt en. Alla som vill delta i denna tomtelek har fått lämna en lapp med sitt namn i en burk och sedan har vi dragit varsitt namn, den vi ska tomta för.

En gullig lek som bjuder på så mycket fantastisk positivitet. Och det är lika underbart att ge som att få.

Igår morse:

Klockan är strax efter sju när jag kliver in på jobbet. Jag går upp för trappan till den avdelningen där jag i torsdags lämnade mina inneskor. Jag är på väg att stoppa fötterna i dem när jag ser ett brev under dem. Brevet har mitt namn längst upp, så jag är säker på att det är till mig. Jag läser brevet som är på rim. Ett brev med vackra ord som får mina ögon att tåras och tillslut svämma över. Det är inte brev skrivet slentriant utan ett personligt brev från någon som känner mig väl och som nogsamt valt sina ord. Det värmer så otroligt mycket och jag känner mig starkare än på länge. Då jag inte är säker på vem som är min nisse så skriver jag en tacksam hälsning och lämnar det i personalrummet, för jag känner ett stort behov av att nissen får veta hur djupt tacksam jag är.