Rättigheter och skyldigheter...
Jag hade i tisdags ett telefonmöte med Englas nya mentor på hennes gymnasieskola. Mötet som var önskat av mig hade som huvudsyfte att jag skulle informera om Englas mående, hennes depression med ångesten och hennes sociala fobi. Och såklart hur vi kan tänka för att gemensamt hjälpa Engla med skolarbetet.
Vi hade ett bra samtal även om jag blev lite förvånad över att hen inte var så insatt i Englas mående trots att jag redan i höstas bad den dåvarande mentorn att informera alla vuxna på skolan (det är inte en stor skola) så att de snabbt skulle kunna agera om de såg att hennes mående försämrades ytterligare i skolan.
Nya mentorn frågade vad de kunde göra för att hjälpa Engla. Jag berättade då att det absolut svåraste för Engla, det hon faktiskt inte klarar, är att hålla i muntliga redovisningar och föredrag. Att hennes sociala fobi hindrar henne och ger henne så mycket ångest bara av att tänka på det. Panikångesten ligger och väntar på att få bryta ut om hon skulle tvingas till det. Men att en lösning skulle kunna vara att få redovisa med hennes bästa vänner och en lärare bara.
Nya mentorn sa att i vissa kurser går det inte att ta bort de muntliga redovisningarna och föredragen inför klassen för att få godkänt betyg, och att en måste ju ändå lära sig att prata inför andra.
Jag fann mig tyvärr inte då, men tänkte på det mycket. Så igår morse skickade jag ett mail till mentorn:
Hej!
Tack för ett bra samtal igår! Känns trygghet ha Engla på er skola.
Men en sak har har tänkt mycket på sedan vi avslutade samtalet. Nämligen det med muntliga redovisningar och föredrag framför klassen. Engla har ju social fobi (vilket hon såklart kommer att jobba med när depressionen lagt sig) och ångest med panikångestattacker. Hon kan helt enkelt inte prata inför andra själv (gruppredovisningar går bättre). Ni skulle ju aldrig säga att ett barn/ungdom med kraftig hörselnedsättning skulle behöva delta i en lektion med hörförståelse, eller en blind att läsa en text, eller en rullstolsburen ungdom att springa 5 km för att det är en del i kursen. Tänker att ni har skyldighet att anpassa kursen efter elevens behov. Detta är ju en rättighet Engla har enligt både skolans läroplan och Barnkonventionen. Psykisk ohälsa måste vara lika legitimt som alla andra orsaker till anpassad studiegång.
Fick under eftermiddagen igår ett tillfredsställande svarsmail:
Hej och tack själv!
Det var ett bra samtal. Jag pratade med Engla idag och det vad roligt att få lite egentid med henne.
Självklart anpassar vi undervisningen efter elevernas behov — det är vi mycket noggranna med — och oftast kan vi hitta alternativa redovisningsformer, t.ex. skriftligt istället för muntligt. Detta blir dock svårt i exempelvis svenskan (eller engelskan), där att hålla ett tal är ett centralt kunskapskrav. Om man har en funktionsnedsättning (såsom dövhet) måste man såklart plocka bort vissa moment, men grundinställningen är att man försöker anpassa undervisningen så att den fungerar för eleven. I det här fallet har Engla förklarat för mig att det fungerade för henne att redovisa i en liten grupp där hon var bekväm.
När det gäller svenskan har jag pratat med Englas lärare (och även stämt av med Engla själv). Nästa muntliga presentation kommer hon få göra framför en eller två personer. Där har hon möjlighet att få ett betyg i svenskkursens muntliga del.
Hoppas du får en fortsatt fin vecka, och hör av dig om du har fler frågor.
Jag är glad över att jag orkar och vågar vara en obekväm mamma som sitter inne med kunskaper om Läroplan och Barnkonventionen. Tycker dock att det är ledsamt att en ska behöva vara påstridig och påläst på olika dokument...
Bra jobbat💪/ Mikaela