vulkanskaslottet

Tänk att det gått hela 4 långa år sedan jag vaknade med en hemsk huvudvärk som aldrig lämnat mig sedan dess.

4 år i denna mardröm som slagit undan fötterna för mig ofantligt antal gånger...

Ja, igår var det alltså 4 års jubileum av min odiagnostiserade neurologisksjukdom som gett mig kronisk daglig huvudvärk. Happy Birthday bloody jävla huvudvärk, typ...

Men jag insåg igår en sak, min egen sjukdom har minskat i betydelse sedan Engla berättade om sin depression. Livet prioriterades om helt. Inte så att mitt liv inte har något värde, utan att värdet av min sjukdom sjönk på grund av att jag lever ett hyfsat bra liv trots allt utan någon livshotande diagnos. Den insikten fick mig att kunna släppa sorgen över att leva med kronisk daglig/ständig smärta och att inte få leva ett liv som friskförklarad. Bjuder därför på en bild av mitt friskaste möjliga jag!!