Bakslagen tar på mitt psyke...
Hade inte min bästa dag igår. Vaknade återigen med skarpare huvudvärk. Det neurologiska tillståndet gör sig påmint lite väl mycket just nu. Även om jag i stort mår bättre än någonsin, kanske därför som detta känns så himla trist när bakslagen kommer. Valde bort löpningen och tog istället en lång promenad till Mon. Gick mina 9 km i ömsom sol ömsom regn, hamnade till och med i en störtskur som turligt nog bara höll i sig i ca 10 minuter. Oavsett vädret så var det en skön promenad.
Sedan tog jag mig en kopp te innan jag utförde ett stretchande, mediterande och stärkande yogapass.
Huvudvärken la sig en aning men istället blev jag väldigt illamående, berodde ev på att jag kände mig lite yrslig, sorgsen över mina bakslag och min oro över Englas mående. Dessutom har vår älskade Lowis inte kommit hem efter att hon i förrgår gick ut...
Fick inte mycket gjort igår alls. Det växlande vädret fick mig att mest stanna inne. Fick mig dock några stunder ute i solskenet mellan skurarna.
Till middag bakade jag pizzor till familjen och själv åt jag kallrökt lax med kokta ägg och sallad. Mumsigt!!
Enkla, rena maträtter är oftast det godaste tycker jag. Och jag behöver mycket fett för att bli någorlunda mätt. Det har blivit lite bättre men fortfarande får jag inte den där riktiga mättnadskänslan. Inser att jag behöver kolla mina hormonvärden, så att jag kan åtgärda detta problem som påverkar mig så mycket.
Dagens yogapose of the day är en alldeles ny pose som jag testade, höger ben var rakare men tydligen inte precis när kortet togs...
Sent på eftermiddagen gick vi ut och spred Novas aska vid hennes minnessten. Hon är så saknad...
Min pappa hade än en gång skrivit en dikt:
Hälsningar från Nova i hundhimlen.
Nu har jag varit här ett tag
men jag tror jag kom hit en måndag
Här är en härlig samling av hundar,
kan till och med se dem när jag blundar.
Här är det sommar och sol och gröna ängar,
vi springer och leker och behöver inga sängar.
Kan berätta att jag har hittat många gamla vänner
känner igen dem när jag deras dofter känner
Men nu till det som med mig hände
har funderat mycket på detta elände.
Jag hade väldigt ont i mitt knä
och mådde inte bra och tyckte det var blä.
Älskade Tindra och hela familjen Vulkan
och mormor och morfar, jag har det bra hela dan,
även om jag saknar er jätte mycke,
så är det här det bästa för en skadad jycke.
Man får äta hur mycket man vill av allt det goda
kommer säkert att lägga på hullet kan man förmoda,
men vad gör det, då vi springer och busar hela tiden,
tror Ludde också kommer att gilla detta någon gång i framtiden.
Idag hände något väldigt förtrollande och märkligt
ja man kan nog säga omänskligt
Jag flög över mitt kära Ekö
tills jag kom till en sjö
nu säger säkert Ludde, att det är havet
han som tror han allting vet.
Jag såg alla husse, matte, Engla, Tindra ,Adam ,Moa och Ludde
jag flög över gården och bort till en udde
och vet ni det var otroligt ballt,
det kändes som jag var överallt.
Vem vet jag kanske jag återuppstiger någon gång i framtiden
som en liten glad valp så liten,
Om någon då ropar titta där är Nova,
då kommer jag att skälla och gläfsa av glädje, kan jag lova.
Nova från hundhimlen
Spökskrivare morfar
Några tårar rann ner för min kind när jag läste orden. Orden, som bjuder på så mycket kärlek och glädje, lindrar sorgen i mitt hjärta.
Kvällen blev magiskt vacker. Så jag gick ut och satte mig i min sköna gunga. Andades djupa andetag. Bara var. Kände frid.
