vulkanskaslottet

Vissa dagar i mitt liv är bättre än andra, precis som för alla övriga individer på denna jord. Men precis som för de flesta som lever med kronisk smärta så är mina dagar hyfsat bra eller dåliga. Och de dåliga dagarna kan variera från allt mellan hanterbart dåliga till överjävligt dåliga, ett brett spann alltså.

Gårdagen började hyfsat bra. Jag vaknade trött men tog mig ändå upp i tid för att hinna med min frukost och ca 40 minuters stretchande yoga i vardagsrummet. Skjutsade sedan Engla till en av hennes klasskompisar i Norrköping innan jag kom fram till jobbet 10 minuter försent (hade dock ringt och förvarnat om min något sena ankomst).

Redan när jag kom till jobbet hade min huvudvärk börjat stegra en aning. Jag blev mer ljudkänslig än vanligt och tyvärr var ljudvolymen inte den bästa just denna dag. Det var skönt att komma ut i den svala höstluften på förmiddagen. Men min huvudvärk fortsatte ändå att accelerera uppåt.

Efter lunch åkte jag och hämtade upp Engla för att uträtta några ärenden (bl.a önskade Engla ett besök på sin favorit secondhand butik). Därefter åkte vi till ett av mina nya favorit fik Marias café & inredning. Engla fick en stor räksmörgås då det var räksmörgåsensdag  och en kaffe, själv tog jag en stor kopp ljuvligt gott te.

Sedan väntade ett besök på BUP, denna gång gjordes en kartläggning av specialpedagoger från Englas skola. Och jag fick byta några ord med kuratorn som fångade upp mig i korridoren. Jag måste bara få tala om hur otroligt lyckligt lottade vi är så fått träffa på så himla professionella personer på Bup. Det stöd som vi får är något vi aldrig skulle ha klarat oss utan. Vi har verkligen träffat på rätt personer för just oss.

Engla var helt slut när vi åkte hemåt. En lång och lite jobbig dag som tog hennes sista krafter. Men nu är vi ännu ett steg närmare ett svar på diagnosutredningen, vilket känns skönt.

När jag körde hem blixtrade det i mitt huvud och illamåendet sköljde över mig. Trodde ett tag att ett skov var på ingång. Jag har ju kronisk migrän med aura och flera tecken på detta visade sig igår. Men efter en stund i soffan avtog den värsta smärtan precis när jag var på väg för att hämta min nya migränmedicin. Så jag avvaktade.

Hade så gärna velat ta en promenad med Pillan som befann sig här ute i Sankt Anna igår kväll. Men jag insåg att jag aldrig skulle fixa en promenad ute i den ganska så hårda blåsten.

Sängen kallade tidigt, redan vid 20-tiden lkröp jag ner under tyngdtäcket. Med hopp om en bättre dag idag...