vulkanskaslottet

Och om mina ljuvliga färggranna tulpaner från mina föräldrar...

Men det vore inte riktigt rätt då det skulle bjuda in till tankar om en härlig och perfekt dag.

Visst var min promenad vacker med den blå himlen med bomullstussmolnen och det spegelblanka vattnet som gjorde bilden lite extra magisk. Men mina steg var tunga och huvudet så fullt av jobbiga tankar att jag inte ens klarade av att koncentrera mig på en ljudbok.

Och visst är buketten alldeles underbart ljuvlig och jag känner tacksamhet över dem. Men jag kunde inte riktigt njuta av dem då jag hela tiden kämpade emot tårarna.

Min dag igår var tuff med dåliga nyheter två dagar i rad. Men dessa saker är inte mina att berätta om i nuläget så jag får tyvärr lov att lämna er i ovetskap kring detta.

Varför jag ens yttrade något om detta? Jo för att jag i annat fall skulle ha känt mig falsk. Livet är inte alltid en dans på rosor, faktiskt ganska så sällan. Och det är väl det jag vill säga med detta inlägg.

Jag har dagar som jag får kämpa hårt för att se det positiva, de är som tur är inte i majoritet, men de finns. Förutom pandemin som drabbar oss alla så har vi haft det jobbigt i 1 1/2 år med Englas depression mm och innan det några år med min sjukdom. Och nu när vi äntligen börjar känna oss bättre/på bättringsväg så dyker nya saker upp...