Djurens välgörande effekt & Stor oro...
Igår morse valde jag att överraska Engla med att mocka stallboxarna åt henne efter att jag släppt ut hästarna på grönbete. Numera är det annars hon som sköter allt i stallet och med hästarna, förutom utsläppet på morgonen. Men ibland kan det ju vara skönt för henne att slippa mockningen. Det är en lättnad att se henne så pass pigg och glad så att hon klarar dessa sysslor. Det märks också tydligt hur bra hon mår av att umgås med hästarna och vara behövd.
Djuren har en läkande effekt på oss människor, det är vetenskapligt bevisat. Jag upplever det själv när jag har Ludde nära eller klappar Elvis. Elvis hänger dock mest med Engla, följer henne hack i häl vart hon än går. När hon åker iväg eller rider ut sitter han på farstukvisten och väntar på henne.
På förmiddagen igår skruvade Örjan och jag ihop vår nya loungegrupp till vårt lounge/yogadäck. Det tog sin lilla tid men blev riktigt bra.
Vi satte oss sedan där och drack en kopp kaffe/te i solen.
Ludde gillar verkligen den nya soffan och spenderade mer än halva dagen i den. Ludde har inte mått så bra de senaste två dagarna. Troligen något han fått i sig ute. I fredags morse var han som sämst, Örjan och Engla var hemma med honom och hade honom under uppsikt. Då det började vända ganska så snabbt åt rätt håll valde vi att avvakta lite innan ett eventuellt veterinärbesök. Igår var han betydligt piggare men fortfarande inte helt sig själv. Han har dessutom börjat få lite jobbigt med "snorklingar" så jag tänker ändå att vi måste ringa veterinären imorgon och boks en tid för undersökning. Det tar emot, inte av ekonomiska skäl utan av emotionella skäl. Jag är rädd för att få veta något som inte är bra... Har liksom ingen mer ork för mer negativitet just nu.
Åh, jag hoppas det blir bra med Ludde... ❤ han är ju så go! Kram Tessan