Tyst i huset...

Vinkade av Adam, Moa och Engla strax efter att Tindra och Nellie åkte iväg med skolbussen i sjutiden. (Engla åkte med till en av mina barns storasyster i Bromma.)

Från fullt ös vi frukostbordet till total tystnad.

Jag satte mig ute i solen och bara andades. Blandade känslor i mitt sinne. Ensamheten känns både avslappnande skön och otroligt tom. Saknar mina ungdomars prat, skratt och smågnabbande. Samtidigt som jag njuter av att bara få rå om mig själv, och Ludde såklart.


Finaste lilla Ludde höll mig sällskap hela dagen igår.


Min hals är äntligen bättre och jag hade ingen feber alls igår. Huvudvärken var lite skarpare än vanligt men det är inte konstigt efter en sjukperiod. Så en dags kurerande till så kan jag förhoppningsvis jobba imorgon. Jag längtar till jobbet, har inte varit ifrån jobbet mer än en dag sedan jag började i januari, tills nu då. Så inte konstigt att jag längtar till barnen och kollegorna nu.