Min fina Ludde... ❤

I torsdags upptäckte vi att Luddes hjärta beter sig konstigt. Troligen orsakat av hans hjärtfel. Det slår så tydligt genom hans bröstkorg på ett rosslande vis (svårt att förklara). Han är dessutom mer loj igen och han tittar intensivt på oss med ledsna bedjande ögon.



Jag känner mig såklart orolig över min älskade fina vovve. Och den oron gav mig en sömnlös natt. Oron och sömnbristen påverkade mitt humör och min energi negativt igår. Jag fick nästan inget vettigt gjort på hela dagen.

Men varje gång som jag tänkt att ringa till jourhavande veterinär så har Ludde ryckt upp sig en aning. Jag tänker att jag väntar till på måndag för det samtalet. Kanske är det så att vi behöver mer tid till att förbereda oss på det otänkbara eller så är det inte alls så illa som vi befarar.

Tidigare i veckan så busade han massor med Selma på ett väldigt lekfullt och nästan lite valpigt vis. Jag trodde att han mådde bra och att vi äntligen fått tillbaka på fina och pigga hund...

Ludde och jag myser i de sista solstrålarna för kvällen.