vulkanskaslottet

Natten till igår var allt utom nådig, jag somnade av ren utmattning ett par gånger och sov nog som bäst under morgontimmarna. Förmiddagen och halva eftermiddagen var helvetiska och jag grät och kräktes av smärta, utmattning och sorg.

Adam kom hem i förrgår kväll, lycka i mitt hjärta! Och han gjorde te till mig igår förmiddag när jag var som mest orkeslös och inte tog mig ur sängen. Sedan låg vi i sovrummet och kollade på nostalgifilmen "Ghost". Mysigt även om jag inte riktigt orkade att koncentrera mig på filmen.

Trodde och hoppades att jag aldrig mer skulle behöva lida så här igen... Under natten när smärtan var som allra värst så kändes det som att något knäppte till inuti mitt huvud, ganska långt bak på vänster sida. Samtidigt som knäppet så gjorde det olidligt ont för en liten sekund just där det knäppte till. Och strax efter så fick jag en isande känsla i det området. Svårt att förklara med ord... Ska bli intressant (och läskigt) att se om det visar något där på nästa MR (magnetkameraundersökning). Mina tankar snurrar och jag undrar vad som blir "förstört" i min kropp nu...

Funderade länge på att ställa in gårdagens besök hos Kuratorn. Men kände att det var viktigt att gå dit, speciellt eftersom jag fick lov att avboka min förra tid. Det var skönt att få prata av sig och lägga en del jobbiga stunder bakom mig. Dessutom är det nog bra att hon får se mig när jag mår som sämst också, för att förstå mig bättre.

Av just den anledningen så filmade jag mig själv när jag låg i sängen och jämrade mig och led av smärtan. Tänker att det kan vara bra att visa för min neurolog vid nästa besök. Tror inte att han riktigt förstår hur extremt dåligt jag mår när mina "skov" terroriserar mig och min kropp.

Åhhh va less jag blir på detta!!! Jag var ju på bättringsväg... Jag såg en ljusare framtid utan denna smärta och allt som den för med sig. Och BOOM! Så raseras allt...