vulkanskaslottet

Häromdagen var jag till min kurator. Jag ser alltid fram emot dessa besök men då jag gått hos hen i mer än ett år så är det dags att avsluta denna relation, för denna period. Just nu i dagsläget så känner jag mig trots allt hyfsat stabil och det är denna känsla som hjälpt mig att fatta detta beslut. Visst förstår jag att behovet att få komma på dessa samtal kan återkomma, speciellt om en diagnos blir fastställd. Men då en egentligen har ett begränsat antal besök så känns det helt rätt av avsluta nu. 

Men nu är det ju så fiffigt att ni alla läsare på sätt och vis fungerar som kuratorer åt mig. Jag får via bloggen möjlighet att skriva av mig och göra alla mina upplevelser och tankar verkligare då de synliggörs med ord. Och inte en enda gång har jag känt mig dömd eller fått mina upplevelser förminskande av er. Inte en enda negativ kommentar här skrivits till mig! Tusen tack för det och för att ni orkar "lyssna" på mina ord!! Ni är ALLA så otroligt viktiga för mig!!! Utan er hade bloggen varit nästintill värdelös och endast fungerat som en loggbok över mina dagar och symtom. Missförstå mig rätt nu, jag menar inte att det är något som helst fel på loggböcker/dagböcker. Men det är inte det som jag i huvudsak behöver nu.

Min kurator har även varit viktig i min jakt på att sprida min historia och visa hur det kan vara att plötsligt bli sjuk och leva med ständig smärta och befinna sig i en långdragen diagnosutredning utan svar... Det är hen som drivit på mig lite att förverkliga mina idéer om bloggen, insamlingen och marknadsföring av mig och min insamling. Jag är enormt tacksam över all styrka och alla verktyg som jag fått under dessa besök! 

Ni glömmer väl inte att klicka på hjärtat här nedan om ni gillar inlägget! ⬇ Era hjärtan har nu i dagarna två lett till att mina inlägg har hamnat på topplistan över mest gillade inlägg, på 6:e och 7:e plats!! Tack snälla ni! Nu synliggörs min blogg för så många fler!

Två olika inlägg dessutom