Ren idioti eller positivt tänkande som drivkraft??

publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom, träning;

6.30 Jag väcks av alarmet. Det första jag förnimmer är min skarpa och påtagliga huvudvärk. Jag stänger av alarmet och vänder mig om för att få somna om. Jag ångrar att jag vände mig om när jag kommer på att jag måste ha mobilen för att ringa till jobbet och meddela att jag inte kommer. Länge ligger jag stilla för jag orkar inte vända mig tillbaka...


7.00 Är osäker på om jag verkligen ska vara hemma, jag vill ju vara på jobbet... Smärtan är inte riktigt lika skarp längre. Ett hopp tänds inom mig, men jag ligger ändå fortfarande kvar med ryggen mot mobilen. 

7.30 Jag bestämmer mig för att göra ett försök på jobbet iallafall. Jag älskar ju mitt jobb! Tänker att det är tur att jag börjar klockan nio och inte halv åtta som i tisdags. När jag väl bestämt mig så är jag helt inställd på att fixa detta och tar mig därför upp ur sängen och in i duschen. 

8.00 Jag är påklädd och mascaran är på plats. Gör en inbakad fläta för att slippa hårslingor som faller ner i ansiktet och irriterar mig vilket just denna dag skulle få mig på lite sämre humör. 

8.30 Jag tar på mig skorna, låser dörren bakom mig och sätter mig i bilen. Funderar på om det är ren idioti som driver mig till att faktiskt åka till jobbet utan att veta om jag kommer att klara att jobba mina timmar. Hoppas på att barnen och kollegorna är på gott humör och visar lite extra förståelse för mig just denna dag. 

9.00 Arbetspasset börjar och jag tänker att allt nog ska gå bra. Hinner förmedla mitt mående till två av mina tre kollegor innan jag tar emot några barn, varav en är ny och går sin andra dag hos oss på min avdelning. Och dagen rullar på i sitt vanliga tempo.


10.00 Vi har fått alldeles ny och fin baksand på vår förskolegård. Ni vet sån där hållbar sand som det går att konstruera och forma med. Jag jobbar där med barnen i ca en timme. Huvudvärken blir skarpare och jag blir tvungen att sätta mig ner i gräset på grund av smärtan och yrsel. Men inte ens det kan få mig tänka om och få mig att ge upp. Under lunchen känner jag mig tjatig och har brist på tålamod och tänker att det är tur att min arbetsdag snart är slut. 

12.00 Jag åker hemåt, lättad över att mina måsten för dagen är över. Stannar till på mataffären och köper lite färskt bröd till soppan som jag planerar till kvällsmat åt min familj. Snabbt och lättlagat för dem ifall att jag är sängliggande. Väl hemma slänger jag mig först i soffan bredvid Adam och pustar ut, innan jag går ut på altanen, lägger mig i solen och somnar...

14.40 Vaknar och känner mig lite utvilad och glad över att jag får njuta av sensommarsolen. Bestämmer mig för att dra av ett litet träningspass där på plats ute i värmen. Påminns om att Sandra Friberg häromdagen hade en utmaning att köra 300 st cyklingar. Cyklingar är när en ligger på rygg med benen i 90° vinkel med fötterna i luften, händerna placeras bakom öronen, sen ska höger knä möta vänster armbåge och tvärtom om och om igen. Detta är väldigt bra för magmusklerna. Så jag gör mina 300 cyklingar och efter en stund 300 till... för en stund förflyttas mitt medvetande från min smärtande huvudvärk till att fokusera på att klara utmaningen och göra det dubbelt upp. 

16.00 Jag känner mig lite piggare och redo för en kopp te och ett par godisbitar. (Godis är min största och kanske enda last i livet. Jag har varit rökare men slutade för 8 år sedan, utan minsta problem. Jag tycker om att dricka bubbel och goda drinkar, men inte allt för ofta och mycket ställen mer än lagom. Och längtade inte ens efter ruset de 9 månader som jag var helt utan alkohol på grund av min medicinering. MEN jag kommer nog aldrig att klara att sluta äta godis. Jag får ofta riktiga cravings efter just godis. Försöker åtminstone att äta mindre godis och klarar det ibland om jag ersätter godiset med goda söta frukter som meloner och mango eller i vissa fall nötter.) Jag gör iordning en kopp te och tar fem väl utvalda godisar ur min godispåse som fick följa med hem från mataffären. Jag sätter mig på altanen, där jag dricker mitt te och mumsar på mina godisar och lyssnar på ett podcast avsnitt. Suget efter mer godis växer. Men jag kommer på att jag har en bit vattenmelon i kylen som jag skär upp i tärningar och äter med gaffel. Mitt sug stillas för en stund. 

17.00 Soppan har precis kokats klart och de färska tekakorna, som jag köpte tidigare på dagen, serveras till soppan som toppas med riven ost. Matlusten är egentligen obefintlig för min del, men jag lyckas få i mig en tekaka iallafall. 

18.00 Jag, Engla och Tindra hämtar ponnyn Theos täcken, borstar, schabrak mm. hemma hos de tidigare ägarna. Engla och Tindra skiner som solar och det får mig att må ännu lite bättre. De packar sedan upp alla de fyra lådorna med hästsaker på altanen och går noga igen vad som finns och vad de känner att de vill köpa nytt av.

20.00 Jag landar trött i soffan med en kopp te i handen. Reflekterar över hur snabbt jag kom ur detta skov, om det nu var ett skov. Den helvetiska huvudvärken fick ge vika för livet. Jag lyckades vända allt med min positivitet!! (Vill jag tro iallafall...)

22.30 Jag kryper ner i sängen. Huvudvärken är påtagligare igen. Yrslig och illamående ligger jag med huvudet på kudden. Det känns som att sängen är på väg att välta i sidled och jag håller mig krampaktigt i sänggaveln. Blundar men då blir det bara värre. Sätter på Tv:n och försöker distrahera mig själv. Det känns som krypningar i halsen på den vänstra sidan och sprider sig sedan till ansiktet och armen. Kinden domnar bort helt. Försöker sova, försöker att stänga av mina tankar...




Du glömmer väl inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke?? ❤⬇ Tack på förhand!! 

Taggar: 600 cyklingar, Diagnosutredning, Domningar, Extrem huvudvärk, Godisberoende, Hemmaträning, Jag älskar dig!, Klockan tickar, Kronisk huvudvärk, Mitt älskade jobb, Neuroinflammatorisk sjukdom, Neurologisk sjukdom, Orkeslöshet, Sjukdom, Skov, Tid, Träna hemma, Utmaning 300 cyklingar, Yrsel;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

Hoppas du mår bättre idag!/Mikaela

Svar: Ja det gör jag! ❤
Sandra Vulkan

Kommentera inlägget här :