vulkanskaslottet

Min extrema huvudvärk är inget som jag önskar att någon annan än herr Trump, pedofiler, nazister och terrorister någonsin får uppleva. Det är rent överjävligt när det är som värst! Att inte kunna somna på grund av smärtan kan nog göra vem som helst smått galen. Jag kan förstå människor som mår så fruktansvärt dåligt så att de "väljer" att skada sig själva för att flytta fokus från det som gör ont till en hanterbar smärta som en själv kan påverka. Det jag gör när smärtan inte är hanterbar längre är att ställa mig på knä i sängen och sedan pressa ner pannan/huvudet i kudden, så hårt jag bara kan... Det hjälper oftast inte men jag känner att jag åtminstone försöker ta kontroll över min kropp. Så var det kvällen/natten till igår. Jag vred och vände på mig i timmar, oförmögen att kunna slappna av och somna. Jag gnydde och grät tyst... Jag somnade troligen av ren utmattning.

Igår morse visste jag så fort alarmet på mobilen ringde att det inte skulle bli en jobbdag för mig. Huvudvärken var inte dämpad som jag hade hoppats, och dimsynen gav inte med sig förrän framåt lunchtid. Jag lyckades i alla fall att ringa till jobbet och sjukskriva mig på morgonen. Somnade sedan om och sov tre timmar till. Mådde fortfarande skit när jag till slut vaknade för dagen. Tog mig tillslut upp och fixade mig lite frukost som intogs halvliggandes i soffan. 

För att inte bara ligga och pinas av huvudvärken så bestämde jag mig för att sticka en filt till en kollega som snart ska genomgå två operationer. Det är mitt sätt att flytta fokus från det smärtsamma till något annat. Inte för att jag inte märker av huvudvärken då, men jag låter den inte ta över mitt liv helt och hållet. Och genom att lyssna på en ljudbok samtidigt så är det två saker som jag behöver lägga min uppmärksamhet på. Det gick bra ett tag, men sen blev jag väldigt trött...

Fina Fia kom och fikade med mig. En välbehövlig pratstund för oss båda! Det finns för få människor som Fia i världen. En genom snäll, omtänksam och empatisk person som värdesätter vänskap högt! Alla borde få ha en Fia i sitt liv...

Bestämde mig för att åka till yogan trots huvudvärken. Underbara Dagmar hämtade som vanligt upp mig. Jag tog mig dit under hela förra året oavsett hur jag mådde och det har alltid fått mig att komma till ro. Emmas behagliga och lugna röst vaggar in mig i en slags trans. Jag glömmer tid och rum och utför alla olika yoga positioner och rörelser som Emma vägleder oss igenom. Igår under den avslutande avslappningen brast det för mig än en gång. Tårarna ville inte sluta rinna och jag var glad att jag inte orkat sminka mig, för annars hade mina kinder blivit svart/grå randiga av mascaran. Tårarna var välkomna och behövliga. Det var skönt att bara låta dem rinna en stund...