vulkanskaslottet

Sommarregnet smattrade mot plasttaket i uterummet igår kväll när jag satt där i gungstolen och funderade över livets beundransvärda förmåga att dagligen överraska oss med stora och små oväntade händelser, tankar och möten. Tänk bara på vilken vändning det kan bli för oss bara av att vädret inte blir så som vi förutspått, t.ex. vid skolavslutningar, bröllop och utflykter eller vid vardagliga sysslor som gräsklippning, tvätt av bilar och promenader. Just dessa som jag gett exempel på skapar ofta irritation på grund av att det plötsligt börjar regna när vi trott att solen skulle skina, men det finns såklart även gånger då vi trott att det skulle regna och istället skiner solen på en klarblå himmel och bjuder oss på glädje och ändrade planer (iallafall för de flesta av oss). Andra händelser som att få spontana besök av fina vänner, att någon i familjen åker på en magsjuka, att bli väckt av kramar och kärlek från någon en älskar eller att hitta en hög med smutstvätt i en garderob just när en har tvättat upp all smutstvätt i tvättstugan skapar olika känslor som förändrar ens dag på ett eller annat sätt. Just det sista exemplet med tvätten var en oplanerad känsloförändring för mig igår men även exemplet med kramar och kärlek. Jag tänker att vi kanske borde börja varje dag med att tänka "Undrar vad denna dag har att erbjuda för spännande överraskningar..." Och märkvärdiggöra allt som inte blir som en tänkt.

Fast det är kanske inte så lätt att vara positiv i de lägen som spänningen mest ligger i hur dåligt en kommer att må under dagen. Jag tänker såklart på mig själv nu, att jag ofta blir besviken när mitt mående är sämre än vad jag hoppats. Att inte veta hur länge min ork kommer att finnas där för mig. Eller om/när min huvudvärk kommer att bli olidlig. Visst kan jag glädjas de dagar som jag mår relativt bra och orken är med mig, absolut. Men det är inte mycket till överraskning ATT orken tar slut utan snarare NÄR det kommer att ske. Nu blev det kanske lite mycket blaj vilket kanske var överraskande för några av er... 😉

Igår var en dag som på flera sätt inte motsvarade mina förväntningar. Kramarna och kärleken vet ni ju redan om, detta gjorde att min dag började ovanligt bra (oftast sover jag längre än Örjan och vaknar därför för det mesta ensam i sängen). Under förmiddagen mådde jag illa, orkeslösheten höll i sig hela dagen och huvudvärken stegrade (dock inte till toppen). Solen sken på förmiddagen och jag satt ute en liten stund, men kom inte till ro. På eftermiddagen regnade det till och från, till att på kvällen övergå till ihållande regn. Men det som förvånade mig mest, och kanske förvånar er också, var att jag fick någon typ av nervsmärta precis under höger knäskål och exakt samtidigt på en punkt på höger skinka. Så när jag satt så var det som om jag hade någon lång, rak och hård fjäder mellan dessa punkter som spändes och då skapade denna vidriga smärta. Hmmm... kanske inte den bästa förklaringen, men jag kommer inte på något bättre sätt att förklara det på. Kommer inte att bli enkelt eller skrattfritt att förklara detta för neurologen. 😂

En regnig kväll ledde både till mys framför en film och lite tårar, för tillsammans med ett klandervärt mående skapade regnet även lite ångest... Det blir inte ofta så som jag tänkt längre...