vulkanskaslottet

Det blev ännu en hemmadag igår... Tindra sov bredvid mig på Örjans plats, och när det var dax för henne att gå upp så värkte det rejält i mitt huvud. Inte en dag till med detta skitmående tänkte jag. Jag tycker att det är ett nederlag varje gång som jag behöver ringa till jobbet och säga att jag tyvärr inte kan komma till. Men det är inget som jag i nuläget kan göra något åt, hur mycket jag än vill...

Ca en timme efter att Tindra knallat över till skolan och jag låg och slumrade medan jag lyssnade på en ljudbok så ringde det. Ett mobilnummer som jag inte kände igen. Jag svarade så piggt som jag bara kunde. Personen presenterar sig och berättar att hen jobbar på Kommunal Östergötlands Tidning. Hen berättade att tidningen gärna skulle vilja göra ett reportage om mig, min blogg och framförallt min insamling Spetsbandet. Självklart så svarade jag Ja på frågan om det var okej att komma hem till mig för en intervju. Journalisten, hen som ringde, och en fotograf kommer till mig redan nästa vecka. Så himla roligt och spännande!! Hoppas nu på att fler får upp ögonen för insamlingen och vill vara med och skänka en gåva.

Huvudvärken började sakta sjunka till en mer hanterbar smärta och jag kunde fixa lite här hemma, förberedelser inför min fest. På eftermiddagen kom Örjan äntligen hem från Stockholm och tog tag i olika göranden som inte jag orkade fixa med. Fia och Micke kom också för att hjälpa till. Med deras hjälp hamnade bord och stolar på plats. Vi dukade och gjorde festfint på borden. Jag vill så mycket mer men tvingar mig att dra i handbromsen och försöker att känna mig nöjd med det jag har åstadkommit. Och det är ett stort framsteg för mig! Heja mig!! 

Igår kväll gjorde jag tårtor som jag ska bjuda på idag på mitt älskade jobb. Vi har kompetensutvecklingsdag vilket betyder att alla mina kollegor och jag kommer att vara samlade. Tårtbaket gick inte direkt smärtfritt och absolut inte så som jag visionerat dem. Och då jag vet att flera av mina kollegor har höga förväntningar på mina tårtor så hoppas jag att de inte blir alltför besvikna... (Om ni undrar varför en av tårtorna har mörkare rosor på ena halvan så är det inte ett misstag vid färgningen av grädden, utan den är så för att det ska synas skillnad. Den mörkare delen är laktosfri.)