vulkanskaslottet

Klockan är halv fem och jag släpper av Engla och Tindra vid hagen så att de kan hämta hästarna. Sen åker jag till gården och väntar in dem. Äntligen så ska vi få träffa kalven som föddes i lördags efter att vi åkt hem därifrån. Vi går ut i kohagen och hälsar på mamma kon, hon är en väldigt snäll och vacker fjällko. Vi letar igenom hela den lilla hagen men vi hittar inte kalven. Då staketet är anpassat till en vuxen kö så vet vi att kalven kan smita ut och lägga sig i ett dike intill hagen. Vi letar men finner honom inte. Engla och Tindra går för att fixa ordning hästarna så att de kan rida medan jag letar vidare. Det finns ett stup i skogen som leder ner till en bäck som på vissa ställen är mer som en å. Jag är livrädd för att kalven ska ha ramlat ner och skadat sig eller ännu värre ha drunknat. Kvistar och grenar knakar under mina fötter när jag snabbt tar mig fram genom skogspartier. Jag drar en lättnadens suck när jag ser att han inte ligger där nere. Jag tar med ner och sicksackar över stenar i bäcken där vattnet porlar och ger mig en känsla av vår. Det är förtrollande vackert, som taget ur en saga. Tänker att kalven kanske har tagit sig ner hit och över bäcken, så jag gör likadant. Men, nej han är inte där heller...

Jag går och går i en och en halv timme. Jag letar bakom stockar och stenar, i diken och gropar helt förgäves. Kon står i sin hage och ropar efter sin lilla bebis. Hennes juver är sprängfylld och jag lider med henne. Jag nästan känner hur det spänner i brösten av minnet av då mina barn var små och ammade, och mjölkstockningen sakta närmade sig för att barnet sov ovanligt länge.

Jag sitter där länge hos den fina kalven. Jag klappar, masserar, pratar och bara njuter av denna exceptionella underbara stund. Han sträcker upp sin mule mot mig och låter mig pussa honom mitt på mulen. Engla och Tindra kommer och de får chansen att även de mysa med kalven. Jag ler och känner tårarna bränna bakom mina ögonlock. Att vi är så nära kalven hela tiden är för att ägarna sagt till oss att det är otroligt viktigt att mysa med den så är i början, detta för att sen ska bli så tam och orädd som möjligt. 

Jag kontaktar ägaren och hen ber oss att försöka få in kalven och gärna även kon i stallboxen som är deras. Vi får upp kalven på benen med hjälp av ett par som också har sin häst på gården. Engla och Tindra leder sedan honom in i boxen. Vi undrar ett tag hur vi ska få in kon. Jag går ut och möter upp henne, ropar hennes namn och när hon går mot mig så ger jag henne beröm och går hela tiden lite framför henne. Snart är hon återförenad med sitt älskade barn. Kalven börjar genast att dia och kon verkar nöjd. Nu åker vi hemåt igen lyckliga över vår prestation. 

Jag hade egentligen tänkt att dagens inlägg skulle handla om mina resultat efter en vecka utan "synligt" socker och en del andra kolhydratrika matprodukter. Men känner att vi tar det imorgon för detta var ju mycket mer uppseendeväckande tycker jag...

Tränings notis: Började gårdagen med att träna innan frukost. Detta var det jag gjorde:

Hej!! Du glömmer väl inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg ?? Tack på förhand!!