Jag kämpar mig sakta uppåt igen...

Jag tittar mig i spegeln, sorgsna glanslösa ögon tittar tomt tillbaka på mig och inser att jag har tappat min glöd. Ett bakslag som ruinerar mig på all tänkbar motivation. Jag känner mig så otroligt trött men samtidigt rastlös. Jag har knappt en timme på mig att duscha, måla på ögonfransarna, borsta igenom håret, och klä på mig för att sedan sätta mig i bilen. För även om jag mår dåligt så tänker jag att jag ändå mår bäst av att vara på jobbet. Iallafall så länge min huvudvärk inte är helvetisk. 


På jobbet står frukosten uppdukad och jag har en MEGASTOR tekopp framför mig. Det är få barn så här dags och vi samtalar med varandra över varsin tallrik havregrynsgröt. En förstående kollega som låter mig sedan att ta hand om disken = en gratis återhämtningsstund. 

Förmiddagen rullar på och två förstående kollegor låter mig vara inne och fixa med några småjobb när de andra går ut på gården = ännu en gratis återhämtningsstund. 

Jag klarar av mitt 6 timmar långa arbetspass och känner mig nöjd över detta när jag sitter i bilen på väg hem igen. Men det är också allt som jag känner mig positiv åt. Jag befinner mig i nåt melankoliskt tillstånd och klarar inte av att rycka upp mig... 

Jag äter några bananpannkakor med blåbär till mellanmål och undrar varför jag alltid är så sugen på något vid denna tidpunkt, trots en stor portion bra mat tre timmar tidigare. Hur klarar andra av att bara äta frukost, lunch och en kvällsmacka? Jag behöver äta minst fyra gånger per dag och ibland är jag ändå hungrig eller kanske sugen på något däremellan. Är det så att jag är sockerberoende och att min hjärna lurar mig att tro att jag är hungrig, fast jag egentligen inte är det? Eller är det ett beteende som jag lärt in min kropp att följa? 

Jag vill få tillbaka min positivitet som varit så signifikanta under den senaste tiden. Jag ligger i soffan och funderar hur jag ska kunna vända detta på snabbaste möjliga sätt. Tittar på Instagram och blir återigen peppad av underbara kvinnor som får mig att må en aning bättre. Jag tvingar mig själv att välja ut ett par Youtube klipp med Sandra Friberg och köra på. Allt känns faktiskt lite bättre efteråt och jag är glad över att jag inte bara ligger nedbäddad i sängen och gråter eller proppar i mig en massa godis och andra onyttigheter...

Tränings notis: Igår var det rumpan och låren som fick sig en rejäl omgång. Tror att min frustration var motorn som fick mig att träna utan att känna efter...


Jag började med ett tufft pass:

• KIM KARDASHIAN booty workout -  för en snygg rumpa

Klicka här

Sedan körde jag ett av mina favoritpass:


• 5 MINUTER hemmaträning för ben och rumpa med hjälp av en handduk

Klicka här

Och avslutade med:


• 7 minuter ben och rumpa

Klicka här

Ni fattar nog att jag har träningsvärk idag...


Och när jag senare under kvällen upptäcker att finaste Engla har gjort en helt underbar svan på min och Örjans säng, och Tindra skriver "All you need is to work out" i vacker skrivstil kan jag inte annat än bli glad i hjärtat ❤

Glöm inte att klicka på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke.. ❤⬇ Tack snälla du!

En kommentar publicerat i Allmänt, Hälsa, sjukdom, träning;
Taggar: Diagnosutredning, Domningar, Hemmaträning, Kronisk huvudvärk, Neuroinflammatorisk sjukdom, Neurologisk sjukdom, Orkeslöshet, Positivt tänkande, Sjukdom, Skov, Träna hemma, Träna med Sandra Friberg På Youtube, Träna rumpa och lår, Yrsel
#1 - - Anonym:

Styrkekramar ❤Du klarar dig upp igen, du är en kämpe💪❤/Mikaela

Svar: Tack fina underbara Du!!!! ❤❤❤ KRAMAR
Sandra Vulkan