vulkanskaslottet

Hade förväntat mig att ha lite träningsvärk efter fredagen som startade med 5 km löpning och avslutades med 90 minuters intensiv dans utan uppehåll. Men nej, känner ingenting åt det hållet. Ett vackert Söderköping vaknar till liv och jag möter en del människor som är ute och rastar sina hundar. Drygt 6,2 km senare är jag hemma igen. Även här börjas det vaknas till. Vi fixar ihop en ordentlig frukost och samlas runt köksbordet. Det doftar ägg & bacon, kaffe, chai-te, nybakade (glutenfria) ciabatta, apelsinjuice mm. Det är inte ofta som jag äter frukost, men när jag väl gör det så gör jag det ordentligt och oftast under lunchtid som igår. 

Jag kände mig förvånansvärt pigg efter en lång och lite småstressig, om än fantastisk kul fredag. Men när jag satt i bilen på väg ut för att hämta Engla i stallet tog orken slut och smärtan i huvudet blev skarp. Jag lyckades iallafall ta både Engla och mig hem säkert och lugnt. Men så fort som jag kom innanför dörren brast jag i Åsas famn. Hela kroppen kändes som gelé och jag orkade knappt hålla huvudet uppe. Åsa hjälpte mig i säng och där låg jag sedan och mådde piss. På frågan om det var värt det svarar jag Ja! Tror att det var många som under gårdagen mådde dåligt pga för stort intag av alkohol i fredags och som ändå inte ångrar en kul partykväll. Och precis så är det för mig med, fast utan alkoholen alltså. 

Efter en Panocod kunde jag komma upp och sätta mig i soffan med min familj, alla fem satt vi där och pratade, tjafsade och smidde planer precis som vilken tonårsfamilj som helst. Den enda skillnaden är att mamman i familjen är halvt nerdrogad och uppfattar mycket i slowmotion...