Rättfärdigad smärta och svåra beslut...

Vinden viner aggressivt utanför badrumsfönstret och ljusets låga fladdrar till här inne som ett svar. Det heta vattnet som omfamnar mig känns som len sammet mot huden, när jag väl sänkt ner kroppsdel för kroppsdel för att sakta låta huden vänja sig vid värmen. Ångan som stiger upp från vattenytan bidrar till spakänslan tillsammans med den söta vanilj- och lavendelblandade doften från badsaltet. En rofylld stund i min ensamhet, medan livet går vidare i resten av vårt hus...



Resan hem från Nye gick smidigt, trafiken rullade på i behagligt tempo. Det enda som störde var min huvudvärk som pockade allt mer på uppmärksamhet. Jag satte på en ljudbok för att stänga av jobbiga tankar. Och det fungerade riktigt hyfsat. Men så fort jag klev över tröskeln hemma så steg huvudvärken dramatiskt. Antar att när jag kunde släppa all fokus på vägen och medtrafikanter så kunde värken få ta plats. Och med all rätt måste jag ändå medge, för det var ändå en sträcka på ca 22 mil som jag lyckats köra. 





Jag ligger kvar länge i badkaret alldeles stilla, till synes oförmögen att röra mig. Till slut tvingar jag ner min ena häl mot bottenventilen, trycker till så den öppnar sig. Jag ligger där och lyssnar till det porlande ljudet när vattnet rinner i en jämn ström ner i avloppet. Vattnet runt mig försvinner. När värmen lämnar min kropp och vattenpärlorna på huden kyls av rummets temperatur tvingar jag mig själv upp i vetskapen om att jag snart kommer att börja frysa om jag inte lindar in mig i badlakanet. Märkligt hur svårt det är för mig att fatta dessa, i normala fall, enkla beslut. Beslut som jag inte ens ser som beslut annars då det bara går av sig självt, rutinmässigt. Men när smärtan är värre så blir varenda liten förändring som en mega stor mur som är svår att ta sig förbi.




Klockan är knappt åtta på kvällen och jag har redan krypit ner i sängen. Inser att jag behöver hålla mig vaken en timme till för att inta min medicin (Saroten, mot den dagliga huvudvärken)... När klockan väl passerat nio så är smärtan då stor så att jag inte kan somna. Jag ligger hela natten och snurrar omkring i sängen, kämpar mot smärtan som blir outhärdlig, nu är den inte längre rättfärdigad. Skulle behöva ta en Panocod men klarar inte att hämta den, orkar inte prata för att be Örjan som sover, fixar inte att väcks honom... En natt utan sömn, en helvetisk natt i smärtor, en morgon med trötthet och smärta. Men ändå lyckas jag att ta mig upp, drivkraften är stor för vi har kompetensutvecklingsdag på jobbet idag som jag inte vill missa...


Klicka gärna på hjärtat här nedan om du gillar detta inlägg eller vill visa din omtanke... ❤⬇ Tack alla gulliga som läser mina blogginlägg!  




3 kommentarer publicerat i Allmänt, Hälsa, inredning, sjukdom;
Taggar: #badrumsinspiration, #diagnosutredning, #kroniskhuvudvärk, #leukodystrofi, #mittliv, #nervsmärta, #neurologisksjukdom, #orkeslöshet, #stegrandehuvudvärk, #återhämtning
#1 - - Anonym:

Hoppas allt blir bättre under dagen! Snart ses vi😍/Mikaela

Svar: KRAMAR ❤
Sandra Vulkan

#2 - - Kram 💕💕💕:

Hoppas att du mår bättre och att det var en bra dag på jobbet. Kram ❤

Svar: Det blev en hyfsad dag... Mycket bra kompetensutveckling även om inte jag var på topp. ❤ Kramar
Sandra Vulkan

#3 - - Anonym:

Nämen aj då... 😩

Svar:
Sandra Vulkan